Reans bokhav

TIDNINGEN BOKEN 3-97

Följ vår odyssé
på reans bokhav

Följ med på seglatsen över bokreans vidsträckta atlant. Här kan du göra fina fynd, komplettera din boksamling och skaffa alla de där böckerna som man "måste ha", men inte har. TIDNINGEN BOKEN:s chefredaktör, Bo Axelsson, står vid rodret och ger dig sina personliga tips.

Britten Frederick Forsyths klassiska Schakalen (Bonniers, The Day of the Jackal, 1971) blev en världsframgång. Journalisten Forsyth hade tidigare givit ut den uppmärksammade reportageboken The Biafra Story om kriget i Biafra. Schakalen, som bygger på ett verkligt mordanslag mot president Charles de Gaulle, blev stilbildande för en ny genre, den om politiska attentat.

Schakalen utsågs till 1972 års bästa thriller av Svenska Deckarakademin och filmatiserades 1973.

Ett utmärkt komplement till hyllan med hårdkokta reportageliknande böcker.

Ernest Hemingways Klockan klämtar för dig (Bonniers) är också ett måste för den bokmal som saknar den i hyllan. Handlingen tilldrar sig under spanska inbördeskriget i den brutalt vackra Tajodalen i Ronda i Andalusien.

Ronda är kanske Spaniens vackrast belägna stad, där den klänger på klipporna ovanför den 150 meter höga Tajoklyftan vars botten kan vittna om otaliga tragedier.

I alla tider har man vräkt ned sina fiender i klyftan och det började redan med iberierna, romarna och morerna.

Som Hemingway berättar i Klockan klämtar för dig störtades också hundratals nationalistsympatisörer utför stupet under inbördeskriget.

Den som besöker Andalusien i södra Spanien måste läsa boken och får på inga villkor missa ett besök i det dramatiska lilla Ronda. Här gungar en av den spanska kulturens äldsta vaggor, ty här föddes den moderna tjurfäktningen via den illustra familjen Romero på 1700-talet och här finns än i dag den nyklassiska tjurfäktningsarenan, Plaza de Toros, där Pedro Romero, ofta avbildad av den store konstnären Goya, dödade 5.000 tjurar innan han blev chef för the Royal Bullfighting School i Sevilla.

På Plaza de Toros i Ronda hålls varje år the Goyesque Bull Fights (Goya-tjurfäktningarna) med klädedräkter från Goyas tid.

En av moderna tiders störste tjurfäktare kom också från Ronda, Cayetano Ordónez, och honom berättade Hemingway om i en annan av sina stora romaner, först kallad Fiesta (1926), sedan The Sun Also Rises (sv. Och solen har sin gång).

Ismaïl Kadaré har kanske inte fått den uppmärksamhet i Sverige som han är förtjänt av. Kadaré är Albaniens kanske största författare och en mycket spännande bekantskap. I Monstret (Bonniers) utgår han från Trojanska kriget och myten om sköna Helenas svek. Paris, Menelaos och den trojanska hästen glimtar också förbi i denna antika historia, som placerats i nutid, om Gents och Lenas kärlek och flykt från en försmådd brudgum.

Monstret är en modern tolkning av Iliaden, en vacker samtidsskildring och en skrämmande framtidsvision.

Ismaïl Kadaré föddes i en liten bergsstad, Girokastër, i södra Albanien 1936. Han har berättat om sin uppväxt under den italienska ockupationen 1939-43 och han skildrar kriget genom en liten pojkes ögon i sin internationellt uppmärksammade Krönika i sten (1973). I en av sina dikter skriver han: "Vi kunde flygplansmärkena lika bra som alfabetets bokstäver..."

Kadaré var från början regimtrogen, men utvecklades mot allt större oberoende och gick i fransk exil 1990.

Den som är rädd för den svåre författaren James Joyce ska omedelbart kasta sig över Dublinbor (Atlantis, Dubliners, 1914). Det är en fullkomligt lysande skildring av människorna i den stad som Joyce lämnade redan som 20-åring 1902. Boken är skriven på ett oerhört levande språk och definitivt inte svårläst.

Joyce demaskerar människorna i sin hemstad och han tar upp universiella, tidlösa problem i de 15 novellerna.

En av de verkliga pärlorna är novellen De döda, som också filmatiserats av John Huston 1987 med dottern Angelica Huston i en finstämd rolltolkning som den gåtfulla Gretta Conroy.

Dubliners var inte det första som Joyce skrev och inte det första han fick publicerat, men det första manus som han sände till ett förlag. Joyce hade, som bekant, stora problem med att få sina manus publicerade och det dröjde 9 år innan Dubliners utkom 1914. Och då hade Ezra Pound tvingats ingripa för att få till stånd publiceringen.

Joyce skrev alltså novellerna om barndomsstadens invånare i sin frivilliga landsflykt. 1912 - 30 år gammal - gjorde han sista visit i det Dublin, som han fortsatte att skriva om i hela sitt liv.

Det Dublin som tonar fram i Dubliners är ett Dublin som ännu inte nått viss frigörelse från Storbritannien och inte drabbats av de två världskrigens förödande inverkan.

Dubliners är Joyce´s uppgörelse med den inskränkta småstadsatmosfären, den kvävande småborgerligheten i hans hemstad. Men som den store människokännare och författare han är så finns det hela tiden ett försonande drag över berättelsen. Det är som om han satt och log vid skrivpulpeten när han skisserar sina människogestalter.

Och de är så märkligt välbekanta - likadana i sekelskiftets Dublin som i 1997 års Arboga.

Tjechov kallade honom "den störste diktaren i Ryssland". Dostojevskij (eller möjligen Turgenjev, därom tvista de lärde) deklarerade att "vi är alla komna ur Gogols Kappa". Han syftade förstås på Nikolaj Gogols Kappan, den mest berömda novellen i den ryska litteraturen.

Norrmannen Geir Kjetsaa, professor i rysk litteraturhistoria vid Oslo universitet, skrev den första biografin om den gåtfulle diktaren, Nikolaj Gogol, den gåtefulle dikteren (Gyldendal, 1990, sv. Atlantis).

Kjetsaa berättar om en stor författare och ett tragiskt människoöde.

Gogol kallades redan i skolan för "den gåtfulle dvärgen". Ingen kunde drömma om att den skygge enstöringen en gång skulle bli en av landets största diktare. Hans ensamma och sorgliga liv var höljt i mysterier, men Geir Kjetsaa har lyckats "lyfta på Gogols kappa" och se människan bakom de myter, som han själv älskade att omge sig med.

I Kjetsaas kongeniala verk får författaren bakom mästerverken Revisorn, Döda själar och Kappan liv.

Detta är en viktig bok för alla älskare av de stora ryska berättarna.

Peter Englund kan du just nu läsa om i nr 1 av TIDNINGEN BOKEN, där Crister Enander porträtterar honom. Hans mammutverk om Sverige under 1600-talet, Ofredsår (1993, Atlantis) kan du kapa åt dig på rean.

Peter Englund, filosofie doktor i historia vid Uppsala universitet, har hyllats av kritikerna för sin förmåga att, i motsats till många forskare, kunna berätta om historiska skeenden på ett levande sätt för en bred publik.

I Ofredsår berättar om hur Sverige förvandlades från en obetydlig andrarangs nation i Europas utkant till en stormakt, som styrde kontinentens öden.

Fälttåg och bataljer som Breitenfeld, Lützen och Sveriges stormning av Prag flimrar förbi under skildringen av ett kaotiskt 1600-tal.

Boken behandlar åren 1625 - 1656 och är första delen i en trilogi. Genom myllret av händelser får läsaren följa en enskild människa och hans upplevelser i dåtidens Europa, konstnären, krigaren och arkitekten Erik Dahlbergh.

Holländaren Maarten ´tHart tillhör giganterna i den europeiska litteraturen i dag. K Arne Blom presenterade honom i TIDNINGEN BOKEN nr 4 1995. K Arne Blom och undertecknad skrev också ett öppet brev till Svenska Akademien med rubriken:

GE ´THART NOBELPRISET!

Den uppmaningen, anser vi, är aktuell ända till den dag han får det, om han får det. Det är en skymf mot ´tHart och många andra stora författare att en poet kan få priset efter att ha plitat ihop ett litet antal hyfsade dikter under ett helt liv.

´tHart vore en synnerligen välförtjänt pristagare, inte minst som Nederländerna aldrig har förärats priset.

´tHarts bok på rean är Stenar mot en hornuggla (Atlantis, holl. Stenen voor een ransuil) med vilken han debuterade 1971. Som många av ´tHarts böcker är bakgrunden hans egen uppväxt i en strängt kalvinistisk miljö i den lilla staden Maassluis nära Rotterdam i Nederländerna. Musik, vänskap, sexualitet är huvudteman i boken.

Andra uppmärksammade böcker av ´tHart är Mammut på en söndag (1986) med självbiografiska noveller och Om så hela världen rasar (1993, Het woeden der gehele wereld), som bygger på ett ouppklarat mord i krigets Maassluis och blivit internationellt prisad och belönad.

Bröderna Grimms Tio sagor av bröderna Grimm (Berghs förlag) borde ju finnas i varje välsorterat bibliotek. Ja, minst 10 sagor alltså. Själv har jag inga...

Vilka var de då, sagobröderna, som håller sitt grepp om oss än i dag?

Jacob Grimm (1785 - 1863) och Wilhelm Grimm (1786 - 1859) var förutom bröder tyska språkvetenskapsmän och folkminnesforskare. De gav ut sagosamlingen Kinder- und Hausmärchen (Barn- och hussagor) 1812-15 och de kom att samarbeta på många områden under hela livet.

Sagosamlingen som byggde på folksagor blev en världssuccé och översattes till en rad språk.

Båda bröderna tjänstgjorde under en längre period vid biblioteket i Kassel. Jacob var en av de främsta inom den jämförande indoeuropeiska språkvetenskapen. Bröderna verkade som professorer och bibliotekarier i Göttingen från 1830, men tvingades 1837, av politiska skäl, lämna staden. De blev senare invalda i Tyska vetenskapsakademin i Berlin, där de levde och verkade från 1840 till sin död.

Förutom sagorna hör Jacob Grimms Deutsche Grammatik (1819) till de främsta verken.

Björn Ranelid tillhör våra absolut främsta författare. Han fick Augustpriset för Synden (Bonnier Alba) 1994. Mer behöver knappast sägas.

Michael Ondaatje hör till Kanadas främsta författare och fick 1992 års Booker-pris (det mest prestigefyllda pris som delas ut till en engelskspråkig författare) för sin roman Den engelske patienten. Hans reabok är dock Resan hem (Bonnier Alba).

Boken bygger på Ondaatjes hemresa i slutet av 1970-talet till det land där han föddes, Sri Lanka. Boken är en enda kärleksförklaring till ön och de underbara, vilda, halvgalna och helgalna medlemmarna av hans stora familj.

Michael Ondaatjes föräldrar skildes efter fjorton års äktenskap, men som genom någon sorts förbannelse var de bundna vid varandra för resten av livet genom en humor som antog gigantiska och vanvettiga proportioner.

Resan hem är en härlig burlesk skröna om en sällsynt originell familj, men där finns också starka stråk av en djup smärta och sorg.

Den hyllade dansken Peter Høeg är en välkänd figur, som vi nyligen porträtterade i TIDNINGEN BOKEN. På rean kan du hitta Föreställning om det 20:e århundradet (1989, Norstedts). Ingamaj Beck skrev i svenska Aftonbladet:

"...Det är en stor roman, en gripande berättelse, skriven av en fiktionens Aladdin som utan att någonsin tappa orken trollar fram den ena sinnesförvirrade illusionen efter den andra..."

Du kan också finna Høegs Berättelser om natten (1993, Norstedts), som rymmer nio historier om kärlekens villkor natten den 19 mars 1929.

Søren Vinterberg skrev i danska Politiken:

"Han är helt i internationell klass redan. Det är såtillvida en dansk litteraturhistorisk händelse som utspelar sig framför näsan på oss".

Svenska kritiker höll med - och amerikanska. Med sina senare böcker har Peter Høeg fortsatt sitt segertåg över världen.

Med Kvartetten som sprängdes (1924, Bonniers) tog visdiktaren Birger Sjöberg (1885 - 1929) steget in bland de stora romanförfattarna. Det är en mustig småstadsroman med ett persongalleri, som fick salig Dickens att belåtet gnugga händerna i sin himmel. Boken är ett utmärkt prov på Sjöbergs lysande humor och uppsluppna berättarförmåga.

Birger Sjöberg erövrade en ny stor publik med sin roman och den blev något av småstadens klassiska epos.

Vi möter en salig blandning av original, monstruösa karriärister, glada, förnöjsamma småborgare, alkoholister, mentalsjuka, alkoholister och arbetsväg-rare.

En skenbar idyll? Kanske det. Birger Sjöbergs eget liv och diktsamlingen Kriser och kransar (1926) två år senare ger en fingervisning om att diktaren själv möjligen ansåg det.

Men detta faktum tar inte bort en enda tum från romanens storhet.