Den förste store mannen av familjen Medici var Giovanni di Bicci de´Medici (1360-1429). Han var en utpräglad affärsman och bankir och föredrog att i tysthet bygga upp sin förmögenhet. Det offentliga livet intresserade honom inte alls. Han var av naturen tillbakadragen.

Men den tidens Florens var en förvånansvärt väl utvecklad republik och hade i varje fall embryot till våra dagars demokrati. Det var en demokrati som enbart gällde de välsituerade i samhället, men man hade ändå nått mycket längre än de flesta andra av den tidens världsstäder.

Dessutom krävde man att alla framstående och välbärgade män skulle fullgöra en slags värnplikt och ta del i stadens styrelse.

Man valde ut nio män som styrde staden under en tvåmånadersperiod. Dessa män kallades Priori (de förnämsta) och formade tillsammans regeringen, Signoria.

Sex av männen valdes från de förnämsta gillena i staden, advokater, bankirer, sidenhandlare m.fl. Två valdes ur mindre framstående gillen, timmermän, snickare o.d.

Den nionde mannen direktvaldes som Gonfaloniere, stadens förnämsta post, fanbärare och försvarare av stadens banér, en röd lilja på ett vitt fält.

Alla som invaldes i Priori måste omedelbart lämna sina hem och flytta in i stadshuset, Palazzo della Signoria, under en tvåmånadersperiod. De fick en ytterst modest lön, som bara var till för att täcka deras utgifter eller inkomstbortfall.

Trots systemets brister var florentinar-na, med all rätt, stolta över sitt system, som stod i så bjärt kontrast till hur andra städer styrdes.

Det var ett samhälle där man värdesatte ambition, hårt arbete och förmögenhet. Pengar var lika med ära.

En internationell affärsman, som handlade med silke, Gregorio Dati, lade ut texten så här:

"En florentinare som inte är köpman, som inte rest runt i världen och sett främmande länder och folk och sedan återvänt till Florens med en viss förmögenhet, är en man som inte förtjänar någon uppskattning alls."

Giovanni di Bicci de´Medici accepterade motvilligt att inväljas i Priori vid tre tillfällen innan han 1421 måste ta på sig det finaste ämbetet som Gonfaloniere.

Det blev början till familjen Medici´s makalösa hegemoni i Florens. En familjedominans, som saknar motstycke i historien.

Familjen Medici skulle, med korta avbrott, styra Florens i 300 år.

Giovanni di Bicci de´Medici hade enorma framgångar som bankir, vilket berodde på bomullshandelns uppgång, men även på hans kontakter med påven.

Trots att det var en allians med påven var det en ohelig allians. Giovanni var en ytterst hedervärd och ärlig människa - det var inte påven. Baldassare Cossa, som valdes till påve 1410, var en äventyrslysten och hänsynslös man totalt utan skrupler.

Han kom från en gammal napolitansk familj och hade startat sin karriär som pirat!

Hans efterträdare, John XXIII, var snäppet värre. Han avsattes efter att ha anklagats för en lång rad brott, kätteri, tyranni, giftmord (på Alexander V) och sexuella övergrepp mot ca 200 kvinnor i Bologna.

Den tidens påvar var mer skenheliga än heliga. Flera av dem var både makthungriga och direkt krigiska.

Hos familjen Medici kan man genom århundradena finna en starkt humanistisk ådra. Giovanni di Bicci de´Medici var mycket noga med att hans son, Cosimo, skulle få en gedigen humanistisk utbildning. Cosimo den äldre (1389-1464) studerade tyska, franska och latin, Dessutom en aning hebreiska, grekiska och arabiska.

Cosimo, kallad "landets fader", fortsatte sina studier långt upp i medelåldern och blev en sann humanist. Han var också en stor byggmästare och vi har honom att tacka för en rad av Florens skatter.

Men den mest lysande begåvningen och den störste humanisten i familjen var den oförliknelige Lorenzo il Magnifico (1449-1492; se särskild artikel).

Utsikt över gården till Palazzo Medici Riccardi, 
där familjen residerade på Lorenzo il Magnificos tid. 
FOTO: BO AXELSSON

När Lorenzo dog vid blott 43 års ålder gav det eko över hela Europa. I Florens grep den fanatiske och asketiske munken Savonarola makten i samband med en viss förvirring.

Savonarola var prior i St. Markus-klostret och höll brandtal mot "förfall och nöjeslystnad". Han lyckades 1497 få florentinarna att anställa bål på "fåfängligheter" på Piazza Signoria i Florens. Musikinstrument, målningar och diktverk blev lågornas rov.

Ett år senare var florentinarna så trötta på Savonarola att de brände honom själv på samma plats på Piazza Signoria. Än i dag han man se en metallplatta på det ställe där munken brändes.

Den asketiske munken Savonarola brändes på bål på 
Piazza Signoria. Scenen förevigades av en anonym samtida 
konstnär och bevittnades av hela staden.

Och så kom familjen Medici tillbaka till makten. Deras unika familjestyre tog inte slut förrän en bra bit in på 1700-talet. Den siste regerande Medici blev Gian Gastone de´Medici (1671-1737).

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2000

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN