Tidningen Bokens Hemsida (nr 9-10 2002-2003)

NR 9-10 2002-2003 ÅRGÅNG 16-17
TEMA IRLAND

En märklig samling
suputar och Nobelpristagare
Irland är det lilla landet, som fullkomligt spottat fram
en synnerligen brokig samling författare. Många har
tidigt drunknat i den whiskeyflod som väller fram
över landet, men nästan alla har varit stora genier.
Det torde vara rekord att fyra författare från ett så
litet land tilldelats Nobelpriset. Och då fick ändå
inte James Joyce priset. Tidningen Bokens
chefredaktör, Bo Axelsson, har besökt Irland
och insupit, ursäkta uttrycket, den litterära atmosfären.

Samuel Beckett
var stjärna i cricket
Samuel Beckett gjorde sig först känd som en mycket framstående idrottsman. Han var allround och bäst i det mesta. Han var storstjärna i cricket och kapten i skollaget på Trinity College i Dublin. Beckett slarvade med skolarbetet och ingen kunde drömma om att denne atlet skulle bli en av världens främsta och mest svårtolkade författare - än mindre att han en gång skulle få Nobelpriset i litteratur.

Barnsköterskan
rövade bort
Jonathan Swift
Jonathan Swift var ett otursförföljt geni. Det började tidigt då barnsköterskan rövade bort honom och oturen fortsatte att nafsa honom i hasorna ända till hans död. Swift var förutbestämd att bli biskop i London, men politiska omvälvningar ledde till att han fick nöja sig med domproststolen i Dublin. Mästerverket Gullivers resor var resultatet av en olycklig kärleksaffär. Jonathan Swifts sista år förmörkades av sinnessjukdom. Crister Enander tecknar bilden av den märklige domprosten.

G.B. Shaw var son
till en skåpsupare
George Bernard Shaw var son till en oduglig skåpsupare och en sysslolös rikemansdotter. Men Shaw var ett maskrosbarn, som tidigt insåg att han var ett geni. Problemet var ett det tog tid innan han hittade sin rätta nisch. G.B. Shaw, som fick Nobelpriset i litteratur 1925, är mest känd för ett verk som han inte skrev, musicalen My Fair Lady. Shaw skrev pjäsen Pygmalion, en succé även den, som sedan förvandlades till den världsberömda musicalen.

De karga Aranöarna
danade Millington Synge
John Millington Synge var en ensamvarg, som var helt inriktad på att bli musiker. När vännen William Butler Yeats rådde honom att resa till Aranöarna förändrades hans liv. På plats inspirerades han av den fattiga fiskarbefolkningen. Deras liv och deras berättelser satte djupa spår i hans dramatik. Den mästerliga enaktaren Riders to the Sea (Ritten till havet), som ett ödesmättat grekiskt drama, har handlingen förlagd till Aranöarna. Tidningen Bokens chefredaktör, Bo Axelsson, har besökt Aranöarna där jordmånen är usel - men inte för författare.

James Joyce´s
hatkärlek till Dublin
Ingen författare förknippas starkare med sin hemstad än James Joyce. Ändå vände han Dublin ryggen när han var bara drygt 20 år; han skulle bara återvända någon enstaka gång. Med en slags hatkärlek skrev Joyce om Dublin under hela sitt liv. Joyce hade en svår uppväxt med en far som söp upp en smärre förmögenhet. Familjen tvingades att ständigt byta bostad - till allt sämre lägenheter. Även visavi fadern hyste Joyce en slags hatkärlek. Han föraktade och beundrade fadern på samma gång. Och han var mycket medveten om att han ärvt sin talang från fadern.

Ledaren:
Det unika Irland
Det här dubbelnumret av Tidningen Boken handlar om det lilla landet med de stora författarbegåvningarna. Tidningen Bokens chefredaktör, Bo Axelsson, har strosat runt i ett underbart litterärt landskap. Inte minst ett besök på den sägenomspunna Abbey Theatre var en stor upplevelse och ett bevis för att den litterära och dramatiska traditionen verkligen lever vidare. Följ med på ett besök i det litterära Irland.

Länkar: Intressanta länkar från Tidningen Boken.

Redaktionsruta: Vill du komma i kontakt med Tidningen Boken?

Utlagda nummer från Tidningen Boken: