Så skrev Selma Lagerlöf om sin faster Lovisas besök i Stockholm i maj 1873. Det är kanske det vackraste som författarinnan någonsin skrev om fädernegården. Mårbacka var inte bara en gård - det var en stämning.

Olof Brynteson studerade till präst i Karlstad och fick 1720 tjänst i Östra Ämterviks församling, där Mårbacka ligger. Han bodde på Mårbacka, en halvmil från kyrkan, så församlingen behövde inte bekosta prästgård och underhåll av den.

Olof Morell var en charmör och kvinnokarl av format. Formatet var av den arten att han efter anmälan till domkapitlet togs i upptuktelse av biskopen i Karlstad.

Hans svar till biskopen under förhöret har blivit bevingat:

"Jag har fått min övernaturligt manliga förmåga av Vår herre."

Målaren Olof Enberg i Sunne målade av Morell och Selma Lagerlöf bekostade senare en renovering av porträttet, som i dag hänger på hedersplats vid altaret i Östra Ämterviks kyrka.

Selma Lagerlöfs släktkrönika är full av underliga original, en blandning av genier och odågor, de flesta färgstarka personligheter. Som författare hade hon en brunn att ösa ur och det gjorde hon också.

Många av förfäderna var präster eller officerare. På det lagerlöfska släktträdet fanns också många kända värmländska namn som Tegnér, Geijer, Troili, Fröding m.fl.

Selma själv föddes den 20 november 1858 - alltså för 140 år sedan - på Mårbacka i Östra Ämterviks socken. Hon var fjärde barnet till Louise Wallroth och löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf.

Dagens Mårbacka är Selma Lagerlöfs skapelse efter att hon 1907 köpt tillbaka sitt barndomshem. Det har ingen större likhet med den gård där Selma föddes och bodde till sitt 24:e år.

Selma i 20-års-åldern

Barndomens Mårbacka var en anspråkslös gård med en låg rödmålad byggnad i en våning och hade uppförts av komministern Erik Wennervik omkring år 1800.

När Selma Lagerlöf såsmåningom lät bygga den herrgård vi kan se i dag, byggde hon den gård som aldrig blev mer än ett luftslott i hennes fars drömmar.

Selma Lagerlöf älskade sin far, som aldrig kallades pappa utan bara "löjtnanten". Han älskade att tumla runt med sina barn och lekte gärna en favoritlek, som gick ut på att kungen skulle besöka Mårbacka under en av sina resor.

I sin memoarbok Mårbacka (1922) berättar Selma Lagerlöf om löjtnantens drömscenario, som gick ut på att kungen skulle komma åkande mot Mårbacka i vagn:

"Vad är det jag ser?" skulle kungen säga. "Vad är det för ett stort, vitt hus där på ängen? Består de sig med två kyrkor i den här församlingen?"

"Nej, Ers majestät", skulle då löjtnant Lagerlöf svara, för han skulle åka med i kungens vagn och sitta mittemot honom på baklängessätet, "det där vita huset är inte någon kyrka, utan det är min lagård."

Då skulle kungen se stort på löjtnanten, och så skulle han säga:

"Du måtte vara tusan till karl, du, Erik Gustav, som har byggt dig en sådan lagård."

Lagården, som finns kvar än i dag och fungerar som bokhandel och utställningslokal, var egentligen ett gigantiskt misslyckande, eftersom löjtnanten byggde mitt i blålera och bokstavligen tvingades kasta ut pengar i leran och bygga om flera gånger.

Löjtnanten planerade också en övervåning till boningshuset, så att man kunde ta emot kungen på ett ståndsmässigt sätt. Men det mäktade löjtnanten aldrig med.

Selmas pappa var en drömmare, som öste ut stora pengar på en magnifik trädgård, som inte gav någon avkastning. Det gick bra för löjtnanten så länge svärfadern levde och kunde pumpa in pengar i Mårbacka.

Sedan gick det raskt utför. När löjtnanten dog 1885 var han utfattig, trött och sjuk. Tre år tidigare hade Selma Lagerlöf, då 24 år, tröttnat på att vara hemmaflicka och, mot faderns vilja, kommit in på seminariet för lärarinnor i Stockholm. Löjtnanten var inte emot detta för att han var trångsynt, för det var han inte, utan för att hans pengar var slut.

Brodern Johan hjälper Selma att skaffa fram ekonomiska medel till studierna och hon skulle aldrig glömma detta. Johan tog över gården efter faderns död 1885, drev den i konkurs och flydde till Amerika.

Selma stödde honom senare under alla de hårda åren i det nya landet.

Troligen var det från fadern, som Selma Lagerlöf fick sin flödande fantasi. Löjtnanten var en charmerande sällskapsmänniska och dessutom en älskad person i hela bygden.

Hans födelsedagar, den sjuttonde augusti, var nästintill nationaldag i trakten och folk kom åkande från när och fjärran för att delta i lekar och spel på Mårbacka. Här sjöngs operaarior och spelades upp kabaréer för den godmodige löjtnanten.

Alla tävlade om att hitta på nya överraskningar åt födelsedagsbarnet.

Selma Lagerlöf skildrar pappa löjtnanten med ömhet i boken Mårbacka:

"Det var märkvärdigt, att han alltid kunde finna något att språka om. Men om det inte hade hänt honom något annat, än att han hade råkat en gammal gumma på vägen, så kunde han göra en hel historia av mötet."

Själv vävde Selma Lagerlöf en hel gobeläng av historier kring sin egen släkt, men det fick löjtnanten inte uppleva. När Gösta Berlings saga kom ut 1891 hade han varit död i sex år.

Men säkert njöt han i sin himmel.

Sällan har någon gett en så kärleksfull bild av sin far som Selma Lagerlöf, då hon berättar om hur fadern drar in i en guldsmedsaffär i Göteborg med hustrun, systern och alla barnen i släptåg.

De två vuxna kvinnorna vill sjunka genom golvet då de inser att löjtnanten bara vill "titta på de vackra sakerna". Den något förundrade guldsmeden såg på sned på löjtnanten:

- Herrn är visst värmlänning?

- Visst tusan är jag värmlänning, sade löjtnant Lagerlöf, vad skulle jag annars vara?

Snart klättrade personalen på stegar för att visa upp butikens dyrgripar för sällskapet. Löjtnanten köpte inte den minsta lilla berlock, men det gjorde inte ett dyft. Guldsmeden och löjtnanten blev vänner och ett helt uppbåd följde Lagerlöfs ut på gatan och tog farväl.

Selma Lagerlöf skriver att "folk, som gick förbi, kunde tro, att de hade gjort inköp för tusentals kronor".

Fru Lagerlöf hade varit mycket ängslig och rädd för att bli utkastad. Löjtnantens syster, mamsell Lovisa, förklarade:

Den som idag besöker Mårbacka bör betänka att det i lika hög grad är löjtnantens Mårbacka som Selma Lagerlöfs. Hon byggde det Mårbacka, som löjtnanten bara fick drömma om, när hon 1907 kunde köpa tillbaka gården, som under några korta år haft sju olika ägare och var stadd i förfall.

Selma Lagerlöf lät uppföra den nuvarande gården 1921-23 med hjälp av den kände arkitekten Gustaf Clason.

En rundvandring inne på dagens Mårbacka ger en fingervisning om Selma Lagerlöfs storhet redan under hennes livstid. Hon var nyfiken på teknikens landvinningar, en av de första som hade bil, och i köket på Mårbacka fanns en, för dåtidens förhållanden, hypermodern AGA-spis.

Folk kom från när och fjärran för att besöka det sägenomspunna Mårbacka och en professor från Argentina blev förtjust i den vedeldade AGA-spisen.

Väl hemma i Argentina berättade han för sin hustru om den fina spisen och hon ville naturligtvis ha en likadan.

Professorn brydde sin hjärna eftersom han inte hade någon adress. Men han kom på en snilleblixt när han såg sitt eget foto av spisen. Naturligtvis stod adressen på spisen!

AGA i Sverige fick ett brev med adressen:

Sverige

Brevet kom fram utan mankemang och finns än i dag kvar inom glas och ram på AGA:s huvudkontor.

Selmas Mårbacka upptäcker du bäst på egen hand, på plats. Detta är bara en stämningsbild av det som en gång var. En aperitif inför ett besök på det kanske mest fascinerande monument vi har av en av våra främsta författare, den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur (1909).