Jag tror
att det finns lika många uppfattningar om Stockholm, som
det finns människor i Sverige. Ingen är opåverkad av
Sveriges huvudstad och en del har t.o.m. besökt staden,
även om den ligger lite avsides. Det tycker i varje fall
vi som har nära till kontinenten.Stockholm är Sveriges vackraste stad och en av de vackraste huvudstäderna i Europa. Som gammal göteborgare måste jag, högst motvilligt, erkänna detta besvärande faktum.
Många hyser någon sorts hatkärlek till Stockholm, som i vissa fall tar sig lite obehagliga uttryck. Det beror sannolikt på att det finns en omotiverad Stockholmsdominans i vissa medier, särskilt i TV.
Ibland kan man få uppfattningen att Sverige består av Stockholm och så ett antal bönder med dynggrepen i näven. Man brukar ju tala om Stockholm kontra landsorten.
Med landsorten menar man då städer som Göteborg, Malmö, Norrköping m.fl. De lärde i Lund och Uppsala hör förstås också dit.
För att inte tala om avfolkningsbygder i Norrland. En av de tre tyckarna i Rapports morgonsändningar förklarade häromveckan att det inte gjorde något om folk flyttade från landet till städerna. "För så hade man ju alltid gjort..."
Det är en sådan nedlåtande attityd som skapar motsättningar.
Däremot kan det vara trevligt med lite rivalitet eller kärleksfullt gnabb mellan olika landsändar.
En stor tänkare (jag själv) hävdade en gång att Stockholm vore en underbar stad att bo i om den vore befolkad med göteborgare.
Och så är det ju. För precis som Stockholm är vackrast är göteborgarna mest jovialiska och godmodiga.
Som naturaliserad skåning sedan över 30 år (de kallar mig fortfarande göteborgare eller, om de är på riktigt gott humör, "jävla göteborgare") vill jag påstå att skåningarna slår de flesta andra vad gäller gästfrihet och kalas, eller gille som man säger här.
Alla landsändar har sin charm och det gäller att ta vara på fördelarna när man besöker en annan stad. Och Stockholm har otroligt mycket att erbjuda oss alla.
Själv var jag i 5-årsåldern första gången jag besökte den stora staden Stockholm och jag minns ännu med vilken storögd förvåning jag åkte upp och ned i en rulltrappa. Det fanns väl inte så många, kanske ingen, i Örebro där jag bodde då.
Vid 53 års ålder kan jag fortfarande inte resa till Stockholm utan att se Stockholm som den stora staden med rulltrapporna.
Det första intrycket kan bli bestående för resten av livet. Det märker du om du läser Bengt Erikssons rundtur i det litterära Stockholm. Han gjorde den första gången på sin Monark i 50-talets Stockholm.
Nu har han gjort om turen - för din skull!
Läs om Stieg Trenters Stockholm, Per Anders Fogelströms Stockholm, Hjalmar Söderbergs Stockholm och Bellmans Stockholm.
Trevlig läsning med TIDNINGEN BOKEN!
Bo Axelsson
chefredaktör
© Copyright: Tidningen Boken 1998