Paleokastrítsa - hit fördes Odysseus av den vackra Nausikaa. Här låg faiakernas slott där Nausikaas far, kung Alkinoos, härskade. FOTO: BARBARA SJÖBERG

Om Korfu
"Jag har en gång varit på Korfu.
Jag har kammat i en fiskarflickas hår.
Jag har älskat en gång döden på Korfu
och jag älskar än i minnets döda spår
och jag kammar hennes våta hår ännu."
(Sven Alfons i Sommaren och döden, 1943)

Den döende Akilles på kejsarinnan Sissis slott Achilleion skapades 1884 av den tyske skulptören Herther.
FOTO: BARBARA SJÖBERG

KORFU, GREKLAND

Även om Odysseus aldrig har levt, så råder det nog ingen tvekan om att Homeros - om det nu var så han hette - hade Korfu i tankarna när han skrev Odysséen. En auktoritet som Lawrence Durrell skriver i sin bok De grekiska öarna (Norstedts):

"Odysseus måste ha träffat Nausikaa i Paleokastrítsa, det är omöjligt att tänka sig något annat."

Antikens namn på Korfu var Korcyra (jämför grekernas nutida beteckning: Kerkyra) och Durrell menar att Shakespeares Sykorax i Stormen är ett anagram för Korcyra. Shakespeare skulle alltså - precis som Homeros - ha haft Korfu i tankarna när han skrev sitt skådespel.

Tre orter på Korfu tävlar om äran av att vara platsen där Odysseus spolades upp på stranden på hemväg från Troja till ön Ithaka i närheten. De tre platserna är Kanóni söder om Korfu stad, Ermónes och Paleokastrítsa.

Kanóni kan stoltsera med det vackra, pyttelilla klostret Vlachérna och Ponikoníssi (Musön), som ser ut som ett skepp och påstås vara Odysseus´ förstenade skepp.

Vid Ermónes på västkusten finns en liten flod som rinner ut i havet i en bukt som stämmer rätt väl överens med beskrivningen i Odysséen. Ett nudistläger i närheten kan ju också tas som ett indicium på att Odysseus´traditioner förs vidare.

Han spolades ju upp naken på stranden.

Brutal skönhet

En teori, inte helt otänkbar, säger att Odysseus spolades upp i Ermónes och sedan fördes i Nausikaas vagn till Paleokastrítsa längre norrut på kusten. Vad som talar emot detta är att avståndet mellan Ermónes och Paleokastrítsa är - med tanke på den tidens kommunikationer - ganska långt.

Själv ansluter jag mig till Lawrence Durrells teori om Paleokastrítsa som - i varje fall - huvudstad i det faiakernas land, som Odysseus kom till. Här bildar kusten brutalt sköna klippformationer och utsikten från Lakónes ned över Paleokastrítsa hör till det mest fascinerande jag har sett.

På en skogklädd halvö skymtar jag ett litet byzantinsk kloster. Just här härskade faiakernas konung Alkinoos och hans drottning Arete. Härifrån gav sig prinsessan Nausikaa i väg en morgon i sällskap med sina tärnor för att tvätta kläder i floden. (Var det kanske floden vid Ermónes i alla fall?).

Detta måste ha hänt ca 1.200 år före Kristus. En skald i Mindre Asien, som kanske hette Homeros och kanske var blind, skildrar ju i Odysséen Odysseus´hemresa från Trojanska kriget.

Vi vet att skalden levde på 700-talet före Kristus och att trojanska kriget - det har arkeologiska utgräv-ningar visat - verkligen ägt rum just runt år 1.200 före Kristus, då en stad på platsen för det gamla Troja verkligen brändes ned.

Odysseus´skepp

Detta var vid slutet av den grekiska bronsåldern och Trojanska kriget har besjungits av - förutom Homeros - en rad andra skalder och sångare i Grekland och kolonierna vid Mindre Asiens kust.

Jag lyfter blicken bortanför det lilla vita klostret och ser en liten klippö, som är formad precis som ett skepp - allting stämmer, jag är övertygad: detta är Odysseus´förstenade skepp.

Nausikaa var alltså nere vid havet för att tvätta kläder med sina tärnor. Efter tvätten kastade de boll och bollen råkade falla i den virvlande floden, så att flickorna skrek till.

"Jag lyfter blicken bortanför det lilla vita klostret och ser en liten klippa, som är formad precis som ett skepp - allting stämmer, jag är övertygad: detta är Odysseus' förstenade skepp."
FOTO: BARBARA SJÖBERG

Ágios Spiridónas - St. Spiridons kyrka. I denna helgedom från 1500-talet finns den heliges mumie.

FOTO: BARBARA SJÖBERG

Ingvar Björkeson har i sin kongeniala tolkning av Odysséen (Natur och Kultur, 1995) skildrat hur Odysseus vaknar:

"Snabbt, efter fattat beslut, kröp den gudalike Odyssevs

ut ur busken; han bröt med sin starka hand från den täta

skogen en lummig gren och dolde könet med löven.

I sin gestalt var han lik ett i bergen uppvuxet lejon

som i förlitan på egen kraft, med flammande ögon,

vindpiskat, blött av regn tränger in bland får eller oxar.....

.......sådan, i all sin nakenhet, men tvingad av nöden

trädde Odyssevs fram inför skaran av lockiga flickor.

Skrämmande syntes han dem, så vanställd var han av sältan,

och alla flydde i skräck åt skilda håll utmed stranden.

Endast Alkinoos´ dotter stod kvar, ty Athena göt djärvhet

i hennes själ och fördrev all rädsla ur hennes lemmar.

Mannens blickar mötte hon lugnt. Då tvekade hjälten:

borde han famna den skönas knän med brinnande böner

eller bli stående där och på avstånd, med höviska tonfall

be henne visa en väg till staden och ge honom kläder?"

Vi kör ned mot Kalami-bukten på Korfus nordöstra spets. Nere vid havet ligger en vacker taverna med utsikt över Albaniens blånande berg, bara några kilometer härifrån.

Vi äter fisk och dricker retsina medan vi fantiserar om Lawrence Durrells dagar på Korfu. Detta hus tillhörde nämligen en gång den berömde brittiske författaren bakom mästerverket Alexandriakvartetten och en rad böcker om de grekiska öarna, bl.a. Prosperos cell, en bok om Korfu (1945).

Grekiska naturbarn

Lawrence Durrell (1912-90) kom till Korfu redan på 1930-talet tillsammans med sin mor och sina syskon. Korfu förblev hans stora kärlek och han bodde sedan i just det här huset, "vita huset", i Kalami vid Kalami-bukten tillsammans med sin hustru före Andra världskriget.

Lawrence Durrell hade förmånen att uppleva ett Korfu, som då var förhållandevis opåverkat av den moderna turismen. I sin bok Prosperos cell ger han underbara bilder av genuina grekiska naturbarn och förmedlar mustiga anekdoter.

Som den om doktor Theodore, som utsågs till ordförande i Joniska samfundet, som skulle studera de Joniska öarna (dit Korfu hör).

Doktorn var också expert på mentalsjukdomar och hade länge fikat efter dåren Giovannides´ hjärna. Nu slumpade det sig så att denne dåre avled samma dag som doktor Theodore skulle hålla tal vid Joniska samfundets invigningslunch.

Doktor Theodore fick snabbt tag på den eftertraktade hjärnan och dissekerade den under förmiddagen. Lunchen ägde rum hemma hos doktorn, som bjöd på sin älsklingsrätt, kalvhjärna. Mitt under lunchen ringde doktorns fru och meddelade att hon tyvärr inte kunnat få tag på kalvhjärna. Sanningen gick upp för doktorn:

Man hade kalasat på dårens hjärna, som legat i kylen.

Doktorn informerade direkt sina gäster om misstaget och uttryckte sin förtvivlan över den vetenskapliga förlust, som måltiden inneburit.

Hans gäster hade en helt annan syn på saken. De drabbades av hastigt illamående och tvingades lämna matbordet.

Senare visade det sig att husets kokerska hade fått tag på kalvhjärna och att det var den man ätit. Dårens hjärna låg kvar välbehållen. Doktorn meddelade senare sina gäster denna glada nyhet.

Men det var aldrig någon som trodde honom.

Sällskapet kallades senare för Hjärnfeber-samfundet.

Poetiska bilder

Lawrence Durrell ger också poetiskt vackra bilder av det Korfu, som så förtjuste honom. I inledningen till Prosperos cell skriver han om första mötet - den 29 april 1937 - med det vita huset vid Kalami-bukten:

"Det är april, och vi har hyrt ett gammalt fiskarhus på öns yttersta nordspets - Kalamai. Tio sjömil från staden och omkring 30 kilometer landvägen erbjuder det avskildhetens alla behag. Ett vitt hus, utkastat som en tärning på en klippa redan ärevördigt ärrad av vind och vatten. Branten sträcker sig rakt upp i himlen bakom det, så att cypresserna och olivträden skjuter fram över rummet där jag sitter och skriver. Vi bor på en kal klippudde vars vackra rena yta av metamorf sten är övervuxen med olivträd och järnek: i form av ett "mons pubis". detta har blivit vårt nya hem utan saknad. En värld. Kerkyra."

Gerald Durrell - Lawrence yngre bror - har också skildrat Korfu i en rad olika böcker. Gerald Durrell har gjort sig känd som författare, radioman, globetrotter, filmare, zoolog och grundare av Jersey Zoological Park.

Hans kanske mest kända bok om Korfu är My Family and Other Animals (Min familj och andra djur). Där berättar han bl.a. om hur han tillsammans med sin mor och sin hustru tvingas kyssa en gammal mumies fötter.

Nu handlar det inte om vilken dussinmumie som helst - utan om den helige Spiridon. Och något heligare än detta helgon får man leta efter. Han är så helig att nästan varannan man på Korfu är döpt till Spiridon, och alltså kallas Spiros.

Den helige Spiridon finner man i dag i en silverkista i 1500-tals-kyrkan Ágios Spiridónas (Den helige Spiridon) i Korfu stad. Fyra gånger om året får han komma ut och lufta på sig och då bärs han i triumf genom gatorna.

Men vägen till den lilla kyrkan i Korfu stad (33.000 invånare) var lång för Spiridon.

Enkel herde

Han började sin lysande karriär som en enkel herde på ön Cypern på 300-talet. Sedan avancerade han först till munk och sedan biskop. Han var tidigt känd för sin fromhet och sin förmåga att utföra mirakel.

Då han dog år 350 fördes hans lik till Konstantinopel. Men innan turkarna trängde in på 1400-talet smugglades resterna av Spiridon ut i en säck halm, som bundits på en åsnerygg.

Den helige Spiridon anlände till Korfu långt före charterboomen - redan år 1460.

Hans auktoritet har sedan vuxit under årens lopp. Och det är ju inte så konstigt om man, som Spiridon, frälst ön Korfu vid fyra olika tillfällen: Två gånger från pest, en gång från hungersnöd och en gång (1716) från turkarna.

Gerald Durrell berättar om hur han tillsammans med sin mor och hustrun Margo praktiskt taget knuffas in i kyrkan Agios Spiridon för att kyssa den heliges något ålderstigna tofflor.

"Massans sammansättning visade hur älskad helgonet var av korfioterna: där var gamla bondkvinnor i sina bästa svarta kläder, och deras män, böjda som olivträd, med svepande vita mustascher; där var fiskare, brunbrända och muskulösa, med svarta fläckar av bläck från bläckfiskar på sina skjortor; där var den sjuke också, den mentalt efterblivne, den lungsjuke, krymplingen, gamla som knappt kunde gå, och babies inlindade som i kokonger med sina ansikten bleka som vax ihopskrynklade när de hostade och hostade. Där var t.o.m. några få högresta vilda albanska fåraherdar, med mustascher och rakade huvuden, iförda stora fårskinnsrockar."

Gerald Durrell berättar om hur hans mor hamnar längst bak i massan och skriker desperat till sonen och sonhustrun:

- Kyss inte fötterna - kyss luften!

Sonen hör ropen och följer rådet. Gerald Durrell kysser smackande och vördnadsfullt - men han kysser i luften någon centimeter ovanför den heliga foten.

Man får känslan att han hade blivit lynchad av korfioterna om de upptäckt detta helgerån, denna brist på vördnad.

Gerald Durrells moder är nära sammanbrott när hon efteråt får veta att sonhustrun verkligen kysst foten.

- Jag trodde att han kanske kunde bota min acne, förklarade Margo lugnt för svärmodern.

Gerald Durrell skriver:

"Nästa dag drabbades Margo av en allvarlig influensa och Sankt Spiridons aktier hos min mor nådde lågvattenmärket."

Älskade Homeros

Kanske var hon den som älskade Korfu högst av alla - den undersköna, olyckliga kejsarinnan av Österrike-Ungern, Elisabeth, alias Sissi. Det var kärleken till Homeros som drog kejsarinnan till Korfu undan det hovliv i Wien som hon, plågad av psykiska problem, inte orkade med.

Sissi tillhörde Wittelsbach-dynastin i Bayern och det sas om dem att de inte bara regerat Bayern i sju sekler utan också blandat sitt blod med nästan alla kungahus i hela Europa.

Detta var faktiskt sant!

När sedan inavel kom med i bilden, blev detta Elisabeths stora olycka i livet. Hennes föräldrar, hertig Max av Bayern och Ludovica Wittelsbach var kusiner.

Inaveln ledde till genialitet, excentricitet, skönhet - men också - som i Elisabeths fall - svåra psykiska problem, instabilitet.

Den vackra, olyckliga kejsarinnan Elisabeth,
kallad Sissi. Oljemålning av Winterhalter.

Själv var den sköna Elisabeth bara 16 år då hon 1854 gifte sig med den 24-årige kejsar Franz Joseph av Österrike-Ungern, som regerade som kejsare över Österrike 1848 - 1916 (från 1867 även som kung över Ungern) - den längsta tid någon monark regerat i Europa.

Elisabeth fullföljde med giftermålet släktens traditioner - hon och Franz Joseph var också kusiner.

Deras enda barn, tronföljaren Rudolf, inledde en hopplös kärleksförbindelse med den ofrälse 18-åriga Mary Vetsera och de båda tog livet av sig tillsammans i det tragiska s.k. Mayerling-dramat.

En stekande het dag tar vi oss ut till Achilleion, sagopalatset som kejsarinnan Elisabeth lät bygga till Homeros´ och Akilles´ ära. När hon första gången satte sin fot på Korfu, i maj 1861, var hon hyllad som Europas främsta skönhet. Men efter sju års äktenskap orkade hon inte längre med hovlivet i Wien.

När kom kom till Korfu med jakten Victoria and Albert var det för att finna en ny tillflykt. Även hennes fysiska hälsa var bräcklig och, officiellt, led hon av blodbrist.

Sanningen var en annan.

Fick könssjukdom

Hennes man, kejsaren, hade inte bara varit otrogen utan smittat henne med en könssjukdom. Han ångrade sig djupt och visade senare hur innerligt han älskade sin olyckliga kejsarinna.

Inspirerad av Homeros lät kejsarinnan bygga Achilleion någon mil söder om Korfu stad som ett modernt faiakernas palats. Det vackra sagoslottet, med utsikt över havet, blev symbolen för hennes flykt från Wien och hennes flykt in i Homeros värld, som förhäxade henne.

Akilles var den store idolen och fick ge namn åt slottet. I parken finner man statyn Den döende Akilles på hedersplats. Lite längre ned i trädgården, blickande ut mot havet, står Den triumferande Akilles, ett senare verk av den tyske skulptören Godz som beordrades av kejsar Wilhelm II av Tyskland som drog

in på slottet 1907.

Inne i palatset kan man njuta av den imponerande och kända målningen av Den triumferande Akilles, som utförts av Frantz Matz.

Kejsarinnan Elisabeth började studera gammalgrekiska och modern grekiska. Hennes lärare var en korfiot vid namn Constantinos Christomanos, en sirlig krympling. Där fanns ett drag av perversitet hos kejsarinnan, som gjorde att hon ofta drogs till krymplingar.

Christomanos släpades med till Hofburg i Wien, där han läste högt ur Homeros för sin elev.

Kejsar Franz Joseph blev dödstrött på den litterära menyn, som var samma frukost, lunch och middag, men han lät dem hållas eftersom hans högsta önskan var att hans svaga men älskade Sissi skulle vara lycklig.

Med jämna mellanrum återvände Sissi till sitt älskade Achilleion på Korfu. Det var hennes andningshål, hennes enda sätt att orka med hovlivet i Wien.

När kejsarinnan var 60 år tog hennes, delvis, olyckliga liv slut. En italiensk anarkist, Luigi Luceni, stack en kniv i bröstet på henne vid kajen till Genèvesjön.

Det var den 19 september 1898.

Den olycksdrabbade kejsaren sörjde sin Sissi djupt.

Innan vi lämnar Korfu åt sitt öde i Joniska havet måste vi påpeka att den store brittiske konstnären Edward Lear (1812-88) tillbringade en stor del av sin tid på Korfu. Han var inte bara målare utan också känd som författare av nonsensvers, A Book of Nonsense (1846; Rim och oförnuft).

Han var en stor resenär och har ibland kallats för limerickens fader, även om han själv aldrig tog ordet limerick i sin mun.

Här ett smakprov ur Edward Lears fatabur:

"There was an Old Man of Corfu,
who never knew what he should do;
So he rushed up and down
till the sun made him brown,
That bewildered Old Man of Corfu."

Lawrence Durrells stora kärlek, det vita huset i Kalami vid Kalamibukten med utsikt mot Albaninen. FOTO: BARBARA SJÖBERG

© Copyright: Tidningen Boken, Bo Axelsson 1997