Ralph Herrmanns: Haberlands.
En familj som byggde Berlin
Natur och Kultur
Under trettiotalet och Andra världskriget kom många intressanta människor till Sverige som flyktingar undan den nazistiska terrorn nere på kontinenten. Kurt Tucholsky som skrev den underbara "Gripsholms Slott" var en av dem och som han betecknades som "icke önskvärd" tog han sitt liv. Andra som kom var Bertolt Brecht och Willy Brandt — mindre känt är nog att den tyske storbyggmästaren Kurt Haberland ett tag bodde i Stockholm, hitlockad av sin svenska väninna. Den judiska familjen Haberland spelade en stor roll i uppbyggandet av Berlin efter Första Världskriget, men den drabbades som andra judiska familjer av nazisternas rasförföljelse.
Kurt Haberland var en stenrik, rundnätt, medelålders man som älskade att ha stora kalas inte minst för familjens barn, men som ledare för det stora byggföretaget var han mindre lyckad. I Adler Bar på Friedrichstrasse träffade han en blond 28-årig svenska som såg ut som en arisk idealbild. De planerade att gifta sig och hon ville att han skulle följa med henne till Stockholm och trygghet. Småningom reste han men tröttnade efter vad det verkar både på den svenska huvudstaden och sin väninna.
Det blev inget bröllop och Kurt Haberland återvände till Tyskland. Där väntade Gestapo på honom — det påstods att det var svenskan som gjorde anmälan. Kurt Haberland hade rasskändat genom förbindelsen med svenskan och nu avrättades han i koncentrationslägret Mauthausen. Han spändes naken fast och slogs med käppar under det att man spelade Straussvalser. Så hängdes han upp på en vägg att dö en långsam och plågsam död.
Så berättas det i Haberlands, En familj som byggde Berlin av Ralph Herrmans. Herrmans är släkt med Haberlands och har på så sätt en familjetradition att utgå från förutom skrivna källor. Och han har åstadkommit en mycket intressant och läsvärd bok som utgör en viktig pusselbit till vår kunskap om nazitidens ondska.
Det är intressant att konstatera att det Herrmans nu skriver om fortfarande är mycket brännbart stoff. Jag recenserade boken i en skånsk dagsavisa och fick sedan brev som talade om "hur det verkligen var" — dvs att allt som sägs om nazisterna är lögn och att man inte ska "gå på judiskt tänkande".
En recensent i en huvudstadstidning var dessutom inget att lita på eftersom hon var "judinna" ... Det är skrämmande att läsa sådant men samtidigt visar det hur viktig Herrmans bok är.
I Tyskland har den också uppmärksammats på ett smickrande sätt — när gatan Haberlandsstrasse som döptes om av nazisterna, hösten 1996 återfick sitt gamla namn inbjöds Ralph Herrmans att berätta om familjen Haberlands och Natur och Kulturs för-lagschef Lars Grahn talade om boken.
Det är en alltigenom spännande bok detta, inte minst för att man möter åtskilliga av 1900-talets storheter som t ex Charlie Chaplin och skaparen av relativitetsteorin Albert Einstein. Den senare lyckades förklara sina komplicerade teorier så att de flesta kan fatta dem men en person fattade tydligen inte geniet. Denne var nämligen mycket nedstämd vid ett tillfälle och angav på fråga orsaken:
"Min fru förstår mig inte."
Även Kurt Tucholsky är med i boken. Han skrev "i tidningarna också som fri journalist. Om orättvisor. Om skumma affärer. Om maktmissbruk." Och så var han "söt, inte snygg som du förstår men söt. Långt svart hår har han, och en liten mage." Och han ger bort ett exemplar av sin "Rheinsberg - ein Bilderbuch führ Verliebte" i en hand-kolorerad och numrerad spe-cialutgåva bunden i gåsskinn!
I inledningen till boken citeras "En tysk moders sång" av Brecht (i översättning av Anders Aleby):
Min son den bruna skjortan
och stövlarna skaffade jag. Hellre hade jag gått och hängt mig
om jag visst, vad jag vet i dag.
Nej, det var inte lätt att i förväg veta vad som skulle ske. Och när det skett förtegs mycket. Herrmanns sammanfattar: "Nazigenerationens tyskar teg om tiden 1933 till 1945. Efter kriget sa man åt dem att glömma och bygga upp. Deras barn trängde bort det de hört eller läst om Hitleråren. De unga som revol-terade 1968 ville däremot veta och lära ut. Först när de tog säte i styre och förvaltning började Tyskland på allvar göra upp med sitt förflutna. Man placerade ut minnesstenar och monument över förintelsens offer, publicerade böcker, anordnade utställningar."
Familjen Haberland var en judisk familj vars framgångar stack nazisterna speciellt i ögonen. Och det är väl heller inte otroligt att deras affärsmetoder ibland var diskutabla när det gällde markspekulation och förtjänst på byggandet. Men som rasism fungerar så tillskrivs framgång vissa specifika rasdrag som ska "förklara" att den ene lyckas bättre än den andre.
Att framgång för en jude kan bero på att han eller hon är intelligent räknas inte - nej, det handlar i rasisternas ögon om girighet. Att de flesta judar i Tyskland var fattiga var inget att ta med i beräkningarna - då hade det inte stämt så bra!
Nå Haberlands arbetade sig upp från en obetydlig manufakturaffär i Preussen på 1860-talet och satte prägel på fina förnäma stadsdelar i Berlin. 1907 uppkallades så en paradgata efter storbyggmästaren Salomon Haberman. Olympiaåret 1936 ändrades så namnet till Nördlinger Strasse och Treuchtlinger Strasse. Och Tyskland visade upp ett hjälpligt upputsat ansikte för besökarna från världens alla hörn.
Många lät sig förföras -svenske upptäcktsresanden Sven Hedin sade sig bli "lyrisk av att röra vid Hitlers knä".
Någon kanske undrar hur det gick för Kurt Haberlands svenska väninna. Hon som enligt Ralph Herrmans anmälde honom och på så sätt bidrog till det som hände vid återkomsten till Tyskland. Jo, hon försökte långt senare, 1954, få ärva sin "make" och det drevs en lång rad processer om saken. De var visserligen aldrig gifta men tyska undantagsregler komplicerade saken.
Efter många om och men skedde en förlikning och hon fick "ärva" värdefulla fastigheter och tomtmarker. Fem månader senare exproprie-rades allt utan ersättning av stadsstyret i Berlin och det är väl få som tycker synd om damen ifråga för det!
© Copyright: Jean
Bolinder 1997
författare
Gatan återfick sitt namn
Efter svensken Ralph Herrmanns bok har Haberlandsstrasse fått tillbaka sitt gamla namn. Albert Einstein bodde här i hus nr 5. Kurt Tucholsky huserade längre upp på gatan.
FOTO: NATUR OCH KULTUR