George Grosz 1928
Det var titeln på ett verk av Hieronymus Bosch. Den här målningen utfördes dock av tysken George Grosz direkt efter andra världskrigets slut. Målningen heter Die Grube (gropen, graven) och utfördes efter att Grosz fått uppleva hur hans mor dödades i ett av de sista bombangreppen under kriget. Efteråt upptäckte Grosz själv den slående likheten med Bosch´s verk.
Det hans samtida författarkolleger skildrade i ord, det skildrade Grosz i sina bilder och målningar. Ingen annan konstnär har på samma sätt gett bilden av nederlagets och krigets Berlin. Han varnade tidigt för nazisterna och Hitler och gjorde en lång rad satiriska krigsmålningar. George Grosz hörde i allra högsta grad till Den förlorade generationen, men kriget blev också en viktig inspirationskälla för hans måleri.
George Grosz föddes den 26 juli 1893 i Berlin. Han var stamgäst på Café des Westens, där han visade sig vitsminkad som clown i jackett, kub och med käpp för att visa att han var "Europas mest sorgsne man".
George Grosz gjorde sig känd som en satiriker både i bild och ord; han var nämligen diktare också. Hans fräna bilder och dikter visar upp ett skrämmande ansikte av tidens Berlin - ett ansikte med parodierade småborgare, horor, invalider och människospillror.
Han utvandrade till USA 1933. Först 1959 flyttar han tillbaka till Berlin och dör samma år den 6 juli, 66 år gammal, i förstugan till ett hus på Savignyplatz 5.
Kvarteren runt Savignyplatz är än i dag konstnärskvarter med rader av bokhandlare och små mysiga restauranger. Alldeles intill där Grosz dog ligger en av Europas främsta boklådor för konstböcker, Bücherbogen, där George Grosz lever vidare i form av underbara fyrfärgsböcker, som vittnar om en högt begåvad och samhällskritisk bildkonstnär.
När vi stegar ut från Bücherbogen ser vi en underskön mörkhårig, lättklädd kvinna i gatuhörnet. Det är den typ av kvinna som Grosz ofta diktade om i bilder, målningar och poem. Men i hans bilder såg hon inte ut så här; Grosz skildrade människans sargade inre och då blev resultatet på målningarna och i dikterna helt annorlunda.
Jag kommer att tänka på hans dikt Nattkafé:
"Flickor sjunger gällt
Musiker filar
Någonstans sitter en soldat, som sover.
Någon säger: Sötnos, ja går å fixar mig en karl!
Höfter hänger som mogna druvor över stolsitsarna
Sadister längtar efter slag
Unga män, hallickar
Flickor, amerikaner, soldater
Negrer och en 18-årig servitris."
© Copyright: Bo Axelsson1997