Jag stannar till vid Segalstad bru, som inte bara är en bro utan också ett litet samhälle. Namnet väcker minnen av mycket skiftande natur. Alldeles intill ligger det ståtliga Aulestad där Bjørnstjerne Bjørnson på sin tid huserade. Diktaren kallades hövdingen på Aulestad eller "Kongen i Andens rige" och var så nära kungen som man kunde komma. Karoline och Bjørnstjerne Bjørnson residerade här i 35 år.

I dag är huset museum.

Segalstad bru väcker också tragiska minnen till liv. Lördagen den 27 april 1940 hade Sigrid Undset med ett litet sällskap nått Dombås under sin flykt undan tyskarna. Vid 21-tiden satt hon i en bilkaravan strax väster om Dombås.

Vid exakt samma tid smög sig en ung norsk fänrik fram mot Segalstad bru för att lokalisera tyskarna. En tysk prickskytt upptäckte norrmannen och han blev ett lätt byte. Fänriken dog omedelbart.

Hans namn var Anders Svarstad och han var son till Sigrid Undset och den norske konstnären Anders C. Svarstad. Anders var Sigrid Undsets älsklingsson. Han blev 27 år gammal.

Sigrid Undset föddes den 20 maj 1882 i kanslirådet Peter A.N. Gyths hus i Kalundborg i Danmark. Peter Gyth var hennes morfar och detta var hennes mors, Charlotte Undset, värld.

Familjen flyttade tidigt till Kristiania, som Oslo hette på den tiden, och unga Sigrid tog med sig ett intensivt tyskhat, som kom att prägla hennes liv och hennes författarskap.

Givetvis blev hon en bitter fiende till sin samtida Nobelpriskollega, den nazistvänlige Knut Hamsun.

Bröts ned av syfilis Sigrid Undset ärvde utan tvekan sin författartalang från sin far Ingvald Undset, en genial vetenskapsman och arkeolog, som hann skriva en rad böcker under sitt korta liv. Fadern led av syfilis, bröts ned steg för steg och var på slutet helt blind. Han var 40 år när han dog, Sigrid 11. Sigrid läste böcker för sin sjuke far och var djupt fäst vid honom. Hon har senare skildrat hans sista tid i boken Elleve Aar (1934). Faderns död var inte bara en mänsklig tragedi utan också en ekonomisk. Familjen tvangs att flytta till allt mindre lägenheter och mamma Charlottes arbetsbörda var enorm. Efter avslutad skolgång fick Sigrid tjänst som kontorsflicka i Kristiania. Hon arbetade på kontor i tio år innan hon kunde förverkliga sin författardröm. Sigrid Undset var en kärv och bister kvinna, svår att komma in på livet.

Sigrid Undset i 11-årsåldern. Hennes älskade far har precis dött. Hon har skildrat den svåra tiden i boken Elleve Aar, 1934.

Men många har också vittnat om hennes vänfasthet, hederlighet, integritet och varma generositet.

Privat upplevde Sigrid Undset en stormande kärlekssaga med den 11 år äldre konstnären Anders C. Svarstad, som snart skulle skapa sig ett stort namn inom den norska konsten. Svarstad hade tre barn i ett tidigare äktenskap när de två träffades i Rom. Han var en stor individualist och bohem och deras vägar skildes snart.

Fänrik Anders Svarstad, Sigrid Undsets son, blev skjuten av en tysk krypskytt vid Segalstad bru. Han blev 27 år gammal.

FOTO: BO AXELSSON

Men deras äktenskap och kärleksrelation resulterade i tre barn och har säkerligen varit en förutsättning för de vackra kärleksskildringarna i bl.a. romanbygget Kristin Lavransdatter. - Ingen som inte upplevt kärleken kan skriva så vidunderligt vackert om den, har litteraturexperterna menat. Sigrid Undset flyttade till gården Bjerkebaek i Gudbrandsdalen, nära Lillehammer 1919. Hon byggde ut gården och kom att residera där som en veritabel hönsmamma. Hennes arbetsbörda var enorm. Hon tog hand om sina egna tre barn, varav lilla älskade Tulla var mentalt efterbliven, och periodvis även Svarstads barn i hans första äktenskap. Sigrid Undset arbetade i hushållet på Bjerkebaek, som hon lät bygga ut, under dagtid och skrev sina mästerverk vid skrivbordet på nätterna. Det var här Sigrid Undset skrev Kristin Lavransdatter, som tilldrar sig i Gudbrandsdalen och faktiskt har viss dokumentär bakgrund, om än fragmentarisk.

En bild från 1920-talets Bjerkebaek. Sigrid Undset omgiven av sin familj. På Bjerkebaek skrev hon Kristin Lavransdatter.

I april 1940 tvingades Sigrid Undset överge sitt älskade Bjerkebaek. Hon var känd som en hård kritiker av nazismen och fick en vink från regeringen om att hon borde fly. I tyskarnas händer hade hon blivit en perfekt gisslan.

Efter en strapatsrik färd nådde Sigrid Undset Sverige och sin vän, den svenska författaren Alice Lyttkens, i Stockholm. Det var här som hon, först två veckor efter dödsfallet, fick beskedet om sonens död vid Segalstad bru.

Sigrid Undset fortsatte sin flykt till USA och tyskarna drog in på hennes Bjerkebaek, där de gjorde sig skyldiga till en omfattande vandalisering.

Efter kriget flyttade Sigrid Undset tillbaka till sitt Bjerkebaek, men inget var sig längre likt.

I juni 1949 drabbades Sigrid Undset av njurbäckeninflammation och vårdades periodvis på Fylkessykehuset i Lillehammer. Men när hon lämnade denna världen befann hon sig sig på sitt Bjerkebaek, helt ensam.

Den ståtlige Bjørnstjerne Bjørnson var så nära kungen man kunde komma i Norge. Dessutom var han en stor kvinnotjusare...

Bjørnstjerne Bjørnson var prästson och växte upp i en dramatisk och vacker natur i en gammal bondebygd i Romsdalen. Här utspelar sig också hans första och mest älskade roman, Synnøve Solbakken (1857). Men Bjørnson är i första hand känd som hövdingen på Aulestad, intill Segalstad bru i Gausdal i Gudbrandsdalen. Hit flyttade Bjørnson för att få tid och ro att skriva, men det blev inte så. Han var en aktiv person, som kastade sig in i tidens alla strider och debatter. När han ville skriva var han tvungen att resa utomlands. Bjørnstjerne Bjørnson var mycket radikal för sin tid och dessutom en förkämpe för Norges frigörelse från Sverige. Han ville slippa den svenska "sillsalladen" (den blågula svenska flaggan). En av de absolut första norska flaggorna finns i dag på Aulestad, som är museum. Flaggan handsyddes av Tomasine Lie, den norske diktaren Jonas Lies maka, och skänktes till Bjørnson på hans födelsedag 1883. Bjørnstjerne Bjørnson fick Nobelpriset i litteratur 1903 även om de flesta exterter ansåg - och anser - att Ibsen eller Strindberg borde ha fått det. Splittrade sig Bjørnson för mycket? Gick det ut över hans författarskap? Den frågan ställde jag till museiintendenten Jakob Ågotnes på Aulestad för några år sedan.

- Det gick definitivt ut över hans författarskap. Han hade ett stort hjärta och ville hjälpa alla. Inga problem var för små för Bjørnson.

-Vi har här på Aulestad två brev som Bjørnson skrev samma dag. Det ena är ett brev till en tidning om förhållandet mellan Ryssland och Skandinavien.

- Det andra är ett brev till kommunstyrelsen om problemet med bromsar som borrar sig in i kinden på kossorna.

Bjørnstjerne Bjørnson var också en av förkämparna för allmän rösträtt och parlamentarism. Men själv röstade han aldrig.

Det gör inte kungar.

Barndomen påverkade Bjørnson starkt. Han skrev senare:

För några år sedan sändes ett norskt team till Rumänien för att göra reportage om rumänska författare. Det visade sig att rumänerna helst ville tala om Bjørnson. Snart 100 år efter sin död är han en hjälte i Rumänien och många andra östländer.

Han kämpade tidigt för förtryckta folkminoriteter.

I Tjeckien och Slovakien hänger än i dag Bjørnsons bild i många klassrum i skolorna.

En slarver med pengar Bjørnstjerne Bjørnson var en slarver med pengar och hans Karoline fick ofta rycka in för att rädda situationen. När diktaren blev begeistrad i nymodigheten badkar köpte han raskt sex stycken till Aulestad. Karoline lyckades avyttra fyra, de två andra finns kvar på Aulestad. Bjørnson blev också fascinerad av det nya modet med järnsängar. Han ville byta ut de vackra handsnidade sängarna i gästrummet. - Varför? undrade Karoline. - Gästerna har klagat på dem, ljög Bjørnson. - På vadå? sa Karoline. - På att de är för korta, sa Bjørnson. - Vem sa det? envisades Karoline. Bjørnson tvekade ett tag innan han kom på att Griegs varit på besök för ett tag sedan. - Griegs, sa han alltså. De vackra handsnidade sängarna står lyckligtvis kvar än i dag. Nina och Edvard Grieg var närmast gnomer, extremt korta båda två. Aulestad blev, mest tack vare Karolines enorma arbetskapacitet, ett mönsterjordbruk. Karoline övervakade allt och skulle de resa utomlands behövde Bjørnson bara sätta sig i vagnen - allt var förberett.

Kvinnotjusaren Bjørnstjerne Bjørnson hade en himlastormande romans med den danska skådespelerskan Rosalinde Thomsen.

Karoline överlevde sin make med 24 år och dog först 1934, nära 99 år gammal.

När hon fyllde 90 fotograferades hon i vit folkdräkt med en svart hätta på huvudet och hamnade på första sidan i de norska tidningarna.

Hon var vid det laget något senil och när hon fick se bilden på sig själv lär hon ha yttrat:

Aulestad är ett högintressant museum fullproppat med fina oljemålningar och byster av Goethe, Voltaire, Rousseau m.fl.

I arbetsrummet finns en stor fri diagonal yta. Här gick Bjørnson fram och tillbaka när han arbetade. Promenaderna var en förutsättning för skrivandet och en gång skrev han till en vän:

Gudbrandsdalen har också varit inspirationskälla för Henrik Ibsens storverk Peer Gynt. Det är inte många som vet att Peer Gynt verkligen har existerat, men själv har jag besökt den gård där verklighetens Peer Gynt bodde på 1700-talet och också träffat en ättling till Peer Gynt, vars rätta namn var Per Olsen Hågå.

Ibsen använde visst dokumentärt material, men diktade sedan fritt när han skapade sitt stora versdrama.

Henrik Ibsen, som föddes i Skien den 20 mars 1828, hade stora ekonomiska problem under sin tidiga karriär, inte minst ekonomiska. År 1862 fick han avslag på sin ansökan om ett diktarstipendium - det ska vi vara tacksamma för.

Henrik Ibsen fick nämligen i stället ett forskarstipendium och gav sig av på en fotvandring genom Gudbrandsdalen till Vestlandet och Møre för att samla sägner och folkvisor.

På vägen hörde han talas om den sägenomspunne renjägaren Peer Gynt, som han kallades i folkmun.

Hans verkliga namn var Per Olsen Hågå och han levde 1732 till 1785 på gården Nordgard Hågå i Södorp.

På hemvägen genom Gudbrandsdalen fick Ibsen närmare kontakt med Peer Gynts fjällvärld, Rondane, som i dag är en vacker nationalpark. När Ibsen 1867 sände sitt manuskript till sin förläggare i Köpenhamn skrev han:

Det vilar ett skimmer över Rondanes fjällvärld och det är svårt att skilja mellan sägner och verklighet i detta naturparadis, som inspirerat sagoberättarna Asbjørnsen och Moe (som i sin tur inspirerat Ibsen) till berättelser om fantasislottet Soria Moria, vars verkliga förebild möjligen är det s.k. Rondeslottet, en fantasieggande och vacker bergstopp som liknar ett slott.

Här fann också Ibsen ursprunget till sägnen om ritten på bocken över den rakbladsvassa klippan Gjendineggen med stup på båda sidor. En klippa som finns i verkligheten i Jotunheimen strax intill och som egentligen heter Besseggen.

Var skulle Peer Gynt framleva sina dagar om inte i en sådan mytisk värld av sägner och oförliknelig skönhet.

Vem var han då? frågade jag mig när jag för några år sedan körde uppför en snöig fjällväg till en liten gård utanför Södorp, högt upp i berget, Nordgard Hågå.

Jag träffade Hans Hage, klädd i stor luva, overall, färggranna stövlar och med en kommunikationsradio innanför västen. Vi möts på gården intill den verklige Per Olsen Hågås hus, som han brukar.

- Mitt riktiga efternamn är just Hågå, men vi har moderniserat det till Hage, säger han. Jag är helt säkert ättling till Per Olsen Hågå/Peer Gynt, säger han till min förvåning och begeistring.

- Per Olsen Hågå var känd för att skryta vitt och brett. Det finns en historia om att han varit ute och jagat och kom farande nedför fjället på sina skidor. När han nådde sin egen gård var det så fantastiskt skidföre att han fortsatte färden ända långt ned i dalen.

- Sedan tog han sig uppför berget igen och hann precis hem till kvällsmaten.

- Det är ju inte troligt att historien är sann, men det är ju mycket möjligt att storskrävlaren Per Olsen Hågå skröt och hävdade att det var sant.

- För sådan var ju Per Olsen Hågå, som också var känd för att smita från allt arbete på gården och lämna det åt modern.

När Peer Gynt utkom 1867 gjorde det inte succé på samma sätt som det moraliserande versdramat Brand. Men i dag spelas Peer Gynt över hela världen, från Tromsø i Nordnorge till Tokyo!

Den kände norske professorn Francis Bull deklarerade en gång i ett föredrag:

- Om jag tvangs tillbringa ett år i fängelse och bara fick ta med en enda bok - då skulle jag utan tvekan ta Peer Gynt.

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2004-2008

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN