NORMANDIE
M
arcel Proust föddes 1871 i en högborgerlig, välbeställd och intellektuell läkarfamilj i Paris. Lille Marcel var klen både fysiskt och psykiskt och blev också bortklemad under sin barn- och ungdom. Han led bl.a. av en svårartad astma, som gjorde att han ofta måste hålla sig hemma från skolan.|
Marcel var ett hypersensibelt barn och sjukligt fäst vid sin vackra mor. Han kunde inte sova om hon inte hade givit honom en godnattkyss. Den sjukliga bindningen till modern anses ha lett fram till den homosexualitet, som Proust utvecklade som vuxen. "Min enda tröst när jag gick upp för att lägga mig var att mamma skulle komma och ge mig en godnattkyss då jag kommit i säng. men denna godnattkyss var så flyktig och hennes besök så kortvarigt, att själva det ögonblick då jag hörde hennes steg uppför trappan, och sedan det lätta fraset av hennes blå muslinsklänning prydd med små halmflätor i korridoren med dubbeldörr, för mig blev fyllt av smärta, ty det förebådade nästa stund, då hon redan skulle ha lämnat mig och gått ned igen..." Du côté de chez Swann (1913; Swanns värld). Marcel Proust tog studenten 1889 vid 18 års ålder. Sedan läste han både juridik och humanistiska ämnen och fick anställning på Bibliothčque Mazarine. Han stannade inte länge där och behövde inte heller arbeta för brödfödan. Fadern, som dog redan 1903, var en briljant och stormrik läkare, som lämnade efter sig en förmögenhet av det formatet att Marcel Proust var ekonomiskt oberoende för resten av livet. Moderns död 1905 blir ett dråpslag för Marcel Proust, som nu, deprimerad och sjuk, letar efter meningen med livet. |
|
Isolerad med korkväggar
Han har en period levt ett någorlunda normalt liv, men nu drar han sig undan världen. Han isolerar sig i sin lägenhet på boulevard Haussmann i Paris; en lägenhet som han isolerat med kork på väggarna för att inte störas av ljud utifrån.
Marcel Proust lever sitt liv på nätterna och går sällan utanför sin lägenhet. Men på somrarna reser han till Cabourg vid den normandiska kusten och tar in på det fashionabla Grand Hôtel i det Cabourg, som senare förvandlas till Balbec i hans romanserie Ā la Recherche du temps perdu (7 delar 1913-27; sv. På spaning efter den tid som flytt).
Den första delen i serien, Du côté de chez Swann, utkom alltså 1913 och väckte stor förvirring. Man förstod sig helt enkelt inte på författaren och hans bok. Marcel Prousts hela liv var nu inriktat på att bli erkänd som författare och han fortsatte oförtrutet med romanserien.
Swanns värld tilldrar sig till stor del i det Illiers, mitt emellan Paris och Le Mans, som Proust odödliggjort under namnet Combray. Här hade tant Léonie sitt hus och härifrån härstammade Proust far, doktorn. Vid påsk och ytterligare minst en gång per år tog pappa doktorn med hela sin familj hit.
Illiers var en hel värld för lille Marcel och här var han lycklig. I dag är Maison de Tante Léonie museum och orten har bytt namn till det stolta Illiers-Combray.
 Den veke sensible Marcel Proust, fångad av Jacques Émile Blanche. Paris, Musée d´Orsay. |
1919 fick Marcel Proust sitt definitiva genombrott med del två, Ā l´ombre des jeunes filles en fleurs (sv. I skuggan av unga flickor i blom), som belönades med det synnerligen prestigefyllda Priz Goncourt. Det förunnades inte den sjuklige Marcel Proust så många år till i livet; han dör i lunginflammation redan 1922 vid 51 års ålder. Han hann skriva ordet fin, slut, efter den sjunde och sista delen i sin romansvit, men han hann aldrig korrigera manusen. De sista delarna utkommer efter hans död och handlar till stor del om en kvinna vid namn Albertine, som anses vara en elegant litterär förklädnad av Prousts monegaskiske chaufför, Alfred Agostinelli, som han hade ett homosexuellt förhållande med. Kakan dyker upp Lika berömd som Marcel Proust är den madeleinekaka, som han förknippas med och som alla gäster på Grand Hôtel i Cabourg får till frukost i dag. Madeleinekakan dyker upp första gången i inledningen av Swanns värld:
|
"Sedan många år hade allt i Combray som inte stod i samband med sänggåendets drama upphört att existera för mig, men en vinterdag hände det då jag kom hem att min mor, som såg att jag var frusen, ville ge mig en kopp té. Detta var mot mina vanor, och jag tackade först nej men ändrade mig sedan, jag vet inte varför.
Hon skickade då efter ett av de små runda bakverk som kallas madeleinekakor och ser ur att vara gräddade i räfflade snäckskal. Beklämd av en grå och dyster dag och av tanken på en lika dyster morgondag förde jag mekaniskt till läpparna en sked té i vilken jag blött upp en bit kaka.
Men i samma ögonblick som det med kaksmulorna blandade téet rörde vid min gom, spratt jag till, på helspänn inför något ovanligt som försiggick inom mig.
En härlig lustkänsla hade fyllt mig.; den var helt fristående och jag hade intet begrepp om vad som orsakade den.
Med ens tedde sig livets växlingar betydelselösa, dess olyckor ofarliga... Jag hade upphört att känna mig medelmåttig, efemär och dödlig."
Proust vann anseende som en stor författare under sin livstid, men hans storhet har accentuerats allt mer under decennierna efter hans död. I dag ser många fransmän Marcel Proust som den allra störste franske författaren under hela 1900-talet.
Och dag efter dag, år efter år, mumsas det madeleinekaka på Grand Hôtel i Cabourg. I baren serverar man gärna en sjögrön cocktail Proust, bestående av gin, cointreau, grand marnier och blå curaįao, lyxrestaurangen heter le Balbec, hotellets beach-club l´Aquarium, casinots bar Du côté de chez Swann.
Och Marcel Proust ler i sin himmel...
Bo Axelsson
Š Copyright: Tidningen Boken 2004-2007