TIDNINGEN BOKEN 9-10  2006-2007


André Gide var
en kluven grubblare

André Gide, som skulle komma att få Nobelpriset i litteratur,
föddes i Normandie i en familj med dubbla lojaliteter. Modern var en
varmt troende katolik. Fadern, som ursprungligen kom från Cevennerna i södern,
var protestant. Eftersom fadern dog tidigt blev André, precis som Proust, bortklemad
av en överbeskyddande moder. Religionen betydde oerhört mycket för Gide och han
brottades ständigt med sin Gud. Gift med en älskad kusin och med en utvecklad
homosexualitet biktade han sig i sina starkt självbiografiska böcker.

NORMANDIE

André Gide föddes 1869 och hans far, som var en framstående juridikprofessor i Paris, avled redan 1880, då lille André bara var 11 år. Modern skämde bort sonen och påverkade honom starkt med sin katolska och puritanska religion.

André Gides mor förde med sig en ansenlig förmögenhet in i familjen, men man levde ändå helt utan lyx och närmast asketiskt, på grund av den dominerande moderns religiösa läggning.

Ytterligare en likhet med Proust var André Gides skolgång, som blev sporadisk och närmast kaotisk på grund av ynglingens upprepade, nervösa sammanbrott.

Unge André har en älskad kusin, Madeleine, som upptäcker att hennes mor har en älskare, något som länge plågar henne innan hon anförtror sig åt André. Det hela leder till att André bestämmer sig för att beskydda Madeleine, som han i verkligheten älskar djupt och som senare ska bli hans hustru.

Efter att André Gide tagit studenten vid 19 års ålder 1888 bestämmer han sig för att avsluta studierna och kasta sig in i en författarkarriär.

André Gide är - och kommer att förbli - ekonomiskt oberoende. När även modern dör då André är 26 år blir hans ekonomiska ställning ännu starkare.

André Gide skrev för att bli berömd och för att bikta sig. Han hade svårt att binda ihop de olika dragen i sin karaktär.

Vitt äktenskap

Han var en moralist, som var mycket påverkad av sin mors katolska religion och stränga normer. Han hyste den djupaste kärlek, om än platonsk, till sin kusin och hustru, Madeleine. Det sades att de två levde i ett "mariage blanc", ett vitt äktenskap utan någon som helst sexuell gemenskap.

Samtidigt som André Gide hela livet kämpade för att alla hade rätt att leva ut sina personliga lustar, så plågades han djupt av sin läggning och biktade sig i sina självbiografiska böcker.

Hans hustru, som var en hängiven protestant, plågades starkt när han reste på utlandsresor med sina homosexuella vänner, men hon stod ändå vid hans sida med en ofattbar styrka.

André Gide träffade den homosexuelle irländske författaren Oscar Wilde 1891 och det mötet kom att frigöra den homosexualitet som redan spirade i Gide. De två författarna möttes i Nordafrika vintern 1892-93 och Wilde blev snart på det klara med åt vilket håll Gides läggning lutade. Wilde stärkte Gide och hjälpte honom att staka ut den nya vägen mot det som de två menade var "extatiskt livsberusning". André Gide hade dessförinnan sysslat med bibelläsning och andaktsövningar.

Nu släppte han alla hämningar och roade sig med unga arabpojkar, som Wilde hade raggat upp.

André Gide kom att uppleva denna Afrikavistelse som en höjdpunkt i sitt liv och den gjorde också avstamp i hans litteratur genom boken Les Nourritures terrestres (1897; Jordisk föda).

I romanen sjunger Gide sin lov till njutningen under Afrikas sol, både på prosa och fri vers.

Men ännu så länge är homosexualiteten bara antydd i boken. Det handlar mer om en hyllning till livsglädjen.

Under Afrikavistelsen drabbas Gide av tuberkulos och han återvänder till Frankrike i samband med att hans mor blir svårt sjuk. Hon avlider inom kort och direkt efter dödsfallet gifter sig André Gide, trots sin nyupptäckta sexuella läggning, med kusinen Madeleine.

Innan André Gide gifter sig med Madeleine konsulterar han en läkare, som försäkrar honom att hans äktenskap ska bota honom från homosexualiteten. Detta visar sig dock vara en veritabel felbedömning.

 


Madeleine Rondeaux - Gides kusin och hustru,
som plågades av mannens homosexualitet,
men ändå inte vek från hans sida.

Bekänner sin skam

Makarna har en stark emotionell och intellektuell gemenskap, men någon erotisk relation blir det, till Madeleine stora sorg, aldrig. Bara det att bröllopsresan 1895-96 ställdes till Afrika borde ha varit ett förebud om vad som skulle komma. Väl i Afrika hemfaller Gide åt homosexuell promiskuitet och Madeleine lider oerhört.

Den lilla romanen L´Immoraliste (1902; Den omoraliske) tar upp problemet och är Gides sätt att rättfärdiga sig. Eller, kanske snarare, att tillstå sin skuld och bekänna sin skam.

Boken har starkt självbiografiska drag och är skriven av en författare som för en hård kamp med moraliska ideal, samtidigt som han ständigt ger efter och hänger sig åt egoistisk livsnjutning.

Som bröllopsresa betraktat var det naturligtvis en mardröm, särskilt för Madeleine.


André Gide i sitt arbetsrum.
Trappan i bakgrunden leder till hans bibliotek.
Masken påminner starkt om diktarens fysionomi.

I slutet på L´Immoraliste skildrar Gide hur verklighetens drama hade kunnat utvecklas.

Huvudpersonen, Michel, tillbringar en natt med en arabisk kvinna, medan hans hustru, Marceline, lider alla helvetets kval, går under och dör.

André Gide kom att leva ett dubbelliv. Stundtals deltog han flitigt i det mondäna livet i Paris, där han också var en av initiativtagarna till kulturtidskriften Nouvelle Revue française. I Paris passade han också på att jaga vackra gossar under nattliga raider.

Men han varvade sina Parissejourer med lugna vistelser hos hustru Madeleine på hennes lantställe i Cuverville i Normandie. Här ägnade han sig åt sysslor som trädgårdsskötsel, högläsning vid brasan samt musicerande; Gide var en driven pianist.

Under första världskriget, 1914-18, blir André Gide inte mobiliserad, eftersom han är över 40 år. I stället reser han till England tillsammans med en homosexuell vän, filmregissören Marc Allégret.

Denna resa innebär ett dråpslag för Madeleine, som nu bränner alla kärleksbrev, som hon fått av maken under årens lopp.

Långvarig kris

Det är en gest som skakar om André Gide och han grips av förtvivlan och livsleda. Hela historien leder till en allvarlig och långvarig kris i äktenskapet.

Trots allt stannar denna starka kvinna vid André Gides sida och hon lämnar honom inte förrän 1938, när hon dör. Madeleine fick alltså aldrig uppleva den triumf som Nobelpriset utgjorde för hennes make 1947.

André Gide fick priset "...för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn."

Till André Gides främsta verk hör La Porte étroite (1909; Den trånga porten), som även den bär på starkt självbiografiska drag. Boken är ett psykologiskt mästerverk, där Gide vill visa att även det liv som offras och bara ägnas åt Gud kan leda till katastrof och evig olycka.

Berättaren, Jérome, är djupt förälskad i sin kusin, Alissa, som dock plågas av att hennes mor har rymt med sin älskare. Alissa bestämmer sig för att avstå från sin kärlek till Jérome och dör i ensamhet på ett sjukhus.

Jérome läser i efterhand Alissas dagbok och inser först då vilka kval som plågat hennes själ.

Titeln är hämtad ur Bibeln.

När André Gide dör 1951 av en blodstockning i lungorna är han sedan länge, av både kritiker och läsare, erkänd som en av de största tänkarna och författarna inom den franska litteraturen.

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2004-2007