Kloka personer har sagt att om inte Atlantis funnits - då hade vi människor uppfunnit det.
Så ligger det säkerligen till, även om en hel del tyder på att det finns en verklighetsbakgrund till Atlantis-myten. Om nu den sjunkna staden i verkligheten inte hette Atlantis, vad spelar det för roll...? Det är ju kanske vi senare generationers människor som givit staden namnet Atlantis i efterhand.
Och om det nu inträffade i förhistorisk tid är det ju inte så underligt om skildringen undergått vissa förändringar under årtusenden av muntlig tradition.
Sokrates´ lärjunge, filosofen Platon (427-347 före Kristus), var den förste som skrev om Atlantis och han försäkrade att en verklig händelse fanns i bakgrunden.
Flera forskare anser att den grekiska ön Santorini/Thera är verklighetens Atlantis. Man vet med bestämdhet att denna ö drabbades av ett förödande vulkanutbrott, som förstörde en hel civilisation. Så nog borde detta räcka för att man ska kunna enas om Santorini som, i varje fall, ett mycket bra alternativ.
Nej, det verkar som alla vill finna sitt eget lilla Atlantis och sina egna sjunkna städer. Kritiker till Santorini-teorin menar också att det inte stämmer helt med Platons skriverier.
Är det då så konstigt? Efter alla dessa årtusenden?
Under alla förhållanden så har uppfinningsrikedomen varit synnerligen stor. För lågvattenmärket svarar den svenske Uppsalaprofessorn Olof Rudbeck den äldre (1630-1702), som på fullt allvar hävdade att Sverige var den sjunkna kontinenten Atlantis.
En amerikansk kvinnlig flöjtlärare, Shirley Andrews, har ägnat flera år av sitt liv till att resa runt och leta efter Atlantis. Nyligen presenterade hon diverse halsbrytande teorier i en bok, Atlantis. Insights from a lost civilisation.
Vad är det som driver oss? Den stora hemligheten? Är det något inom oss vi söker? Något som gått förlorat...
Gåtan Atlantis kommer aldrig att bli helt löst. Vi behöver gåtor!
Trevlig läsning med TIDNINGEN BOKEN!
Bo Axelsson
chefredaktör
© Copyright: Tidningen Boken 2002-2005