Den grekiske filosofen Platon (427-347 före Kristus) är den förste som avhandlar Atlantismyten. Kanske har det aldrig funnits en ö med det namnet, men många forskare är ändå överens om att den verkliga händelsen, det våldsamma vulkanutbrottet på Thera/Santorini, kan ha givit upphov till myterna om Atlantis.

Platon var 28 år gammal då Sokrates tömde giftbägaren och det är Sokrates ord som Platon nedtecknar i sina dialoger, Timaios och Kritias.

Enligt Platon var Atlantis en ö i Atlanten väster om Herakles stoder, en rik och mycket välmående ö, som styrdes av en enväldig kung.

"Atlantiderna" satte dygden högt, men drabbades senare av hybris och omoral. De straffades genom en enorm naturkatastrof och under loppet av ett enda dygn sjönk ön i havet.

Lättsinnig forskare
Lika lättsinnigt avfärdar Rudbeck invändningar om att det aldrig funnits elefanter i Sverige, men, enligt Platons skriverier, på Atlantis. Rudbeck hänvisar till att det finns en namnlikhet mellan elefant och olf (ulv, varg).

Greve Gustav de la Gardie skrev till Rudbeck och undrade om inte Platons elefanter kunde vara svenska älgar. Rudbeck konstaterade att det fanns en viss namnlikhet och fann tanken "mycket intressant".

Det bör poängteras att en del samtida forskare var, för att använda en understatement, måttligt imponerade av Rudbecks slutsatser.

Men Rudbecks fantasier har märkligt nog vunnit genklang ända in i våra dagar. Den tidigt bortgångne TV-producenten Dag Stålsjö hyllade Rudbeck i TV-serien Drömmen om Atlantis som "en klok och klarsynt forskare".

Men Stålsjös teorier väckte ingen större förståelse i vetenskapliga sammanhang. Dag Stålsjö tilllhörde den s.k. Västgötaskolan av privatforskare och ansåg att den atlantiska kulturen hade spridits från Västergötland och övriga Nordeuropa ut över Europa och även till andra världsdelar.

Till Västgötaskolan hör också adjunkten Verner Lindblom i Götene, författare till Spillror från Atlantis, som gick som artikelserie i Skaraborgsbygden 1980.

Lindblom visar dock prov på lite mindre chauvinism och lite mer sunt förnuft. Han är övertygad om att Atlantis legat i Atlanten och att det sjunkit i havet.

Lindblom slår också fast att om inte Atlantis existerat skulle man ha varit tvungen att uppfinna det.

Det är en intressant filosofisk spekulation, som Lindblom inte är ensam om bland alla dem som sysslat med detta fascinerande ämne.

En idealstad
Den engelske filosofen och statsmannen Sir Francis Bacon (1561-1626) var en av dem som inspirerades av tanken på Atlantis.

Sir Francis innehade det höga ämbetet lordkansler (Lord Chancellor, bl.a. talman i överhuset) , men tvingades avgå efter anklagelser om mutor. Skuldfrågan blev aldrig helt utredd, men Sir Francis drog sig tillbaka i avskildhet där han författade storverket The New Atlantis, som utkom först efter hans död.

I The New Atlantis ser Bacon Atlantis som en symbol för en vetenskapens idealstad.

En rad andra författare, bl.a. i science fiction-genren, har gripits av myten och omdiktat den.

För en av de märkligaste "bedrifterna" svarar den amerikanska flöjtläraren Shirley Andrews, som häromåret utkom med boken Atlantis. Insigths from a lost civilisation (2001;Llewellyn Publications). Andrews kräver att bli tagen på allvar då hon sturskt hävdar att Atlantis låg i Atlanten och gick sin undergång till mötes ca 10.000 år före Kristus.

Ingen vetenskapsman har tolkat Platons första skriverier ordagrant. De är medvetna om att Platon återberättar en legend, som är nära 2.000 år gammal och som naturligtvis har förskönats och dramatiserats under århundradens lopp. Däremot anser ju många att Platon inspirerats av legenderna om det verkliga vulkanutbrottet på Thera.

Shirley Andrews gör dock den halsbrytande bedömningen att man ska tolka Platon ordagrant. Som ett bevis för att Thera inte kan vara Atlantis anför hon Platons rader om guldskatter och smycken på Thera.

Man har inte funnit varken guld eller smycken på medelhavsön, poängterar den amerikanska flöjtläraren.

Förvarnades
Påpekandet är lika korrekt som irrelevant - och arkeologerna vet varför. Alla tecken tyder på att invånarna på Thera/Santorini förvarnades genom förskalv och hann lämna sin ö med alla sina värdeföremål.

Shirley Andrews har ägnat en stor del av sitt liv åt att utforska Atlantis-myten genom resor i Centralamerikas djungler, och i Azorerna. Det har säkert varit nöjsamma resor, som verksamt bidragit till att lägga ut dimridåer kring Atlantis.

Den grekiske arkeologprofessorn Spyridon Marinatos, mannen bakom utgrävningarna på Santorini, hävdade på sin tid att näst efter Bibeln har de flesta böcker handlat om Atlantis - troligen hade han rätt. Otaliga är de romaner, mer eller mindre fantastiska, som skrivits inspirerade av undergångsmyten.

Professorn medgav också, off the record, att sökandet efter Atlantis var en symbol för sökandet efter det förlorade paradiset. Och med den terminologin höll professorn med om att Atlantis egentligen kunde ligga var som helst. Kanske där en lycklig ökultur gått under med hela sin civilisation.

Professor Marinatos förklarade också:

Kanske skriver jag själv en bok en gång...

Det blev inte så. I oktober 1974 störtade en mur vid en utgrävning av ett minoiskt palats, som leddes av den 74-årige professorn. Han omkom omedelbart.

Till mästerverken bland romanerna måste förstås räknas Jules Vernes En världsomsegling under havet (1870; Vingt mille lieues sous les Mers). När man finner "ett Pompeji under havsytan" tar kapten Nemo en bit vit sten och skriver ett enda ord på en svart basaltklippa: Atlantis.

Vackraste dikten Selma Lagerlöf (1858-1940) är kanske den som diktat allra vackrast om en sjunken stad, inspirerad av Atlantismyten och legenden om den tyska Östersjöstaden Vineta, i Nils Holgerssons underbara resa (1906-07). Storken herr Ermenrich flyger med Nils Holgersson på ryggen till en öde havsstrand utanför Stora Karlsö. När pojken klättrat över en flygsandskulle är havet försvunnet och i stället ser han en hög och lång mur med tinnar och torn och en port, som han går in genom. Nils Holgersson ser ståtliga människor i vackra klädnader och han springer genom staden för att hinna se så mycket som möjligt av stadens och människornas prakt.

Bertil Lybecks fantasieggande teckning av Vineta i Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa.

När han stannar upp försöker stormrika köpman att sälja dyrbara tyger till honom. De breder ut silvertyg och vävda tapeter framför fötterna på den lille fattiglappen. Till slut förstår han att de skulle nöja sig med en enda liten slant och han springer för att leta efter en liten ärggrön slant, som han tidigare sparkat undan innan han gick in genom stadsporten.

Han finner slanten, men när han vänder sig om är staden borta - han ser bara havet.

Storken herr Ermenrich berättar nu för honom om den rika staden Vineta, vars invånare drabbades av övermod och som straff översköljdes av en stormflod och sänktes i havet.

Invånarna är dömda till evigt liv och deras stad kan aldrig förstöras, där den ligger på havets botten. En gång varje århundrade stiger den upp ur havet med all sin prakt och ligger på jordytan i en timmes tid.

Storken Ermnerich:

De otrogna
Forskarna är överens om att Vineta (latiniserad form av staden Jumne, som omtalades av Adam av Bremen) verkligen existerat, även om den knappast sjunkit på samma sätt som delar av Thera verkligen gjorde. Vineta låg på ön Usedom vid södra Östersjökusten och hade den första fyren i trakten, långt före den väl kända fyren i Travemünde.

Staden tillhörde venderna, som var avoga till kristendomen och förde handel med araberna, "de otrogna". Det var en rik stad, medelpunkten för handeln i Östersjöområdet långt före Hansans tid.

De konkurrerande handelsmännen i Kiel, Lübeck och Visby hade anledning att reta sig på vendernas blomstrande affärer. De såg med avoghet på att Vinetaborna handlade med araberna, samtidigt som de själva gärna skulle ha gjort affärer med dem.

Temat om en straffdom på grund av alltför stort intresse för världsliga rikedomar går igen från Atlantis-myten och staden Vineta kom också verkligen att utplånas.

Det handlade inte om någon gudomlig straffdom - utom om krigiska danskar.

Någon gång runt år 1100 plundrade danskarna den försvarslösa staden för att häva dess monopolställning inom handeln. Vineta blev bokstavligen jämnat med marken och kom aldrig att återuppbyggas. De ruiner som fanns kvar uppslukades ca 200 år senare av den historiskt sett största stormflod som drabbat Östersjön.

Men då var Vinetaborna sedan länge försvunna.

Stormfloden inträffade allhelgonanatten 1304 och sopade undan det lilla som fanns kvar av det en gång så stolta Vineta. Det enda spår man senare fann av staden var åtta guldringar, som en pommersk skogvaktare grävde fram.

Danskarnas seger var en verklig pyrrus-seger (Kung Pyrrhus, 270-talet före Kristus: "En sådan seger till och det är ute med mig". Efter att Vineta utplånats stärkte Lübeck sin makt och ingick förbund med de vendiska städerna. Danskarna vingklipptes genom Hansans blockad av de danska kusterna 1361.

Det har skrivits 10.000-tals skrifter, essäer och böcker i ämnet Atlantis. De som sagt att om inte Atlantis funnits, så hade vi uppfunnit det - de har nog rätt. Det är en otroligt fantasieggande historia, som tilltalar något centralt hos oss människor - vårt behov av sagor.

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2004-2005

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN