Magnifika frescomålningar, konstnärliga vaser och innehållet i förrådsrum ger oss en glimt av invånarnas liv till dess vulkanen slog till. Alla föremål av trä har givetvis försvunnit under de ca 4.000 år som förflutit, men genom ett fiffigt system har man ändå lyckats rekonstruera många träföremål, bord, stolar och sängar.

Träföremålen har lämnat hålrum i pimpstenen från vulkanen och dessa hålrum har arkeologerna fyllt med flytande gips. På så sätt har man fått perfekta modeller av föremålen.

Samma metod användes för att rekonstruera mänskliga kroppar i Pompeji, men några rester av människokroppar har man ännu inte funnit i Akrotiri.

Pionjären bakom våra kunskaper om Akrotiri är den grekiske arkeologen Spyridon Marinatos, som gjorde omfattande utgrävningar under åren 1967-79. Han fann en mycket högt utvecklad kultur under vulkanaskan.

Hittills har utgrävningarna i första hand lett forskarna fram till de delar av staden där, uppenbarligen, de mer välbärgade bodde. Husen var ordnade enligt en likartad plan, men var sinsemellan helt olika, byggda i sten och soltorkat tegel och förstärkta med trä.

Renhållningen var förvånansvärt välordnad. Från toaletter, stenbänkar med träsitsar, inne i husen löpte avloppskanaler, kloaker i form av stendiken, under stenlagda gator till gropar för avloppet.

Det var ont om vatten på ön, men i de mest påkostade husen har man funnit badrum med putsade väggar och bronsurnor för vattenförvaring.

Rakade huvuden Man har också grävt fram vad man tror är ett reningsbad, en nedsänkt bassäng klädd med sten. Detta fynd har gjorts i det s.k. Västra huset, där man också funnit väggmålningar av unga män i färd med att ta sig ett bad. En del målningar föreställer ynglingar med rakade huvuden, vilket var en symbol för ungdom i samtida egyptisk konst. kanske har baden haft en rituell innebörd, exempelvis övergången från ungdom till mandom. De flesta hus hade en övervåning och man har t.o.m. funnit trevåningshus. Bottenvåningen i husen har nästan genomgående fungerat som arbets- och lagerlokal.

Här har man förvarat livsmedel, säd, frukt och olja. I många hus fanns också kvarnar för att mala säden till mjöl, vilket innebar att många av invånarna var självförsörjande.

Nästan inga smycken eller andra värdeföremål har påträffats, vilket bekräftar teorin om att invånarna förvarnades, kanske av mindre skalv, och hann sätta sig i säkerhet innan det enorma utbrottet ödelade hela Thera.

På innerväggarna, putsade med murbruk, i många hus finner man sofistikerade väggmålningar, fresker. Till motiven hör fiskare med sin fångst och kvinnor under saffransskörden. Och på dessa bilder kan man se att kvinnorna prydde sig med vackra smycken.

Det finns en sagolikt vacker fresco-målning i Akrotiri, den s.k. "skepps-fresken", som visar vilka smäckra, eleganta farkoster dessa bronsåldersmänniskor byggde. Forskarna är helt övertygade om att det trä som erfordrades för att bygga dessa fartyg inte fanns på den skogfattiga ön Thera, där det i första hand växte olivträd och tamarisker, som dög till husbyggen.

Theraborna måste ha hämtat trät till båtarna på annat håll, troligen från Kreta, Naxos eller det grekiska fastlandet.

Det finns alltså en rad tecken på att Theraborna under bronsåldern hade omfattande kontakter med sin omgivning.

Fynd av olivpressar i Akrotiri visar att olivodlingen fyllde en viktig funktion i invånarnas liv. Det råder heller ingen tvekan om att de också var vinodlare. Man har funnit behållare, som dekorerats med vinklasar och krukor, som med all sannolikhet använts som vinkrukor.

Raffinerade metoder
En liten behållare visade sig innehålla jord och talrika hål, som påminde om mandlar. När man fyllde hålen med flytande gips visade sig teorierna stämma. - det rörde sig om frukten från mandelträdet. Troligen hade man valt att förvara mandlarna i jord för att hålla dem fräscha och borta från djuren.

På liknande sätt har man kunnat identifiera fikon, som var mycket mindre än dem som odlas på Thera/Santorini i dag. Dessa fynd stämmer bra med andra fynd i bronsåldersutgrävningar, där fikonen också visade sig vara mycket mindre än dagens.

Med otroligt raffinerade metoder lyckades man identifiera ett puder, som först föreföll vara blott damm, i en liten kruka. Med hjälp av en syntetiskt kåda kunde man konsolidera pudret och fastställa att det rörde sig om sädesslaget korn.

Forskarna förbryllades av att man fann så små mängder av korn, ett sädesslag som torde ha betytt mycket för försörjningen på ön. En förklaring kan vara att öborna fick förvarningar före det stora vulkanutbrottet och hade tid att packa ned korn i sina flyktbåtar.

Frescomålningarna visar också att det fanns krokus och liljor på ön. Historieskrivaren Plinius d.y. (61 eller 62 e.Kr. - 114 e.Kr.) har dessutom vittnat om att Thera på hans tid var berömt för sin saffran.

Frescomålningarna visar inte bara inhemska djur utan en rad afrikanska. Avbildningar av svarta afrikaner på väggarna pekar också på att Theraborna hade afrikanska kontakter.

Särskilt märklig fann forskarna avbildningar av den s.k. Sömmerling-gasellen - ett djur som man visste var lokaliserat till Nildeltat. Det var den ovan nämnde forskaren Spyridon Marinatos, som först kom med den häpnadsväckande analysen att Theraborna besökt Nildeltat.

Skakade på huvudet
Många skakade på huvudet åt teorierna, men Marinatos har senare fått starkt stöd för sin uppfattning. Nyligen fann man nämligen minoiska fresco-målningar i Nildeltat - målningar av exakt samma typ som de man funnit på Thera.

Det finns också en frescomålning i Akrotiri, som knappast kan vara en avbildning av ett landskap på Thera. Däremot påminnder den starkt om ett flodlandskap i Nildeltat.

Akrotiri var en rik stad mycket tack vare handel över havet. Hamnen, som ännu inte är utgräven, hade ett perfekt skyddat läge och man är övertygad om att kontakterna med det samtida Kreta var intensiva. Man har bl.a. funnit blyvikter i det minoiska viktsystemet, samma som på det samtida Kreta. Mycket tyder på att Theraborna haft en omfattande handel med textilier.

Vi ska uppenbarligen inte underskatta våra förfäder. Trots att de bara hade tillgång till relativt primitiva träfartyg hade de en pionjäranda, en företagsamhet och en nyfikenhet på omvärlden som kunde ta dem ut på långa färder över haven.

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2004-2005

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN