Den lilla ön Santorini, som blivit ett populärt turistmål, ligger i Kykladerna i Egeiska havet och är i dag ca 76 kvadratkilometer stor. Före det enorma vulkanutbrottet, som inträffade någon gång mellan år 1800 och 1300 före Kristus och sänkte en hel civilisation, den minoiska, var ön betydligt större.

Den bröts sönder och förvandlades till tre öar, Thera (Santorini), Therasia och Aspronisi. De ligger alla vid randen till den krater, som blev öns öde. Och vulkanen är ingalunda utslocknad.

Ön Palea Kameni (Den gamla brända) i närheten skapades efter ett vulkanutbrott 197 före Kristus och Nea Kameni (Den nya brända) vid ett utbrott år 1707. Båda dessa öar ligger i dag alldeles intill calderans (krater, eg. gryta) centrum.

Bara under 1900-talet har en rad smärre vulkanutbrott inträffat i området. Invånarna kan aldrig andas ut. Ingen turist går säker; ingen går någonsin säker så länge en vulkan fortfarande mullrar i underjorden eller på havsbotten.

Men detta har inte hindrat turisterna från att strömma till den undersköna vita ö, som präglats av vulkanens pimpsten.

Utplånade en kultur
Det stora utbrottet tros ha orsakat havsvågor från Egeiska havet ända bort till Syrien och till Spaniens kust. Det vulkaniska askregnet gjorde slut på en civilisation, som stod på ett relativt högt plan. Det vet man i dag från utgrävningar vid Akrotiri på Thera.

Den grekiske filosofen Platon (427-347 före Kristus), Sokrates´ vän och lärjunge, kände väl till Atlantislegenden och var den som först skrev om den i dialogerna Kritias och Timaios. Bakom Platons skriverier, som bygger på egyptiska utsagor, kan mycket väl ligga den verkliga händelsen, utbrottet på Thera. Men om den saken är forskarna inte helt överens.

Den som inte vill godkänna att Santorini är verklighetens Atlantis, får ändå svårt att bortse från att det som verkligen hände på Thera troligen legat till grund för alla de myter om Atlantis, som dykt upp under årens lopp.

Var det drömmar eller önsketänkande som gjorde att svensken Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702) i sitt stora verk Atland eller Manheim (1679-1702) hävdade att Atlantis, som han kallade "kulturens vagga", var identiskt med Sverige?

Diktaren Gustaf Fröding (1860-1911) drömde i Nya dikter (1894) om den sjunkna staden "med skinande vita fasader på havets botten" i dikten Atlantis:

För Frödings del var det nog mest frågan om människans fascination inför det gåtfulla, det ogripbara.

Andra diktare som inspirerats av Atlantis-legenden är Percy Bysshe Shelley, Edgar Allan Poe, Osip Mandelstam och Paul Valéry. Och, ej att förglömma: Jules Verne och Walt Disney.

I En världsomsegling under havet studerar kapten Nemo och hans besättning på undervattensbåten Nautilus det spektakulära utbrottet av vulkanen Georgios på Nea Kameni år 1866.

Den vulkanen slumrar i dag, men kan väckas till liv när som helst. Ett skräckscenario skulle spelas upp: De turister som lugnt strövar fram där kommer då aldrig att återvända hem. Och samma gäller förstås dem som nyfiket besiktigar den gigantiska huvudcalderan utanför Thera, som gömmer den stora hemligheten från förhistorisk tid.

Hela havet sögs ned
Vad var det då egentligen som hände den där ödesdigra dagen någon gång mellan 1800 och 1300 före Kristus? Mer exakt i tiden än så har inte forskarna - ännu - kunnat precisera ödesdramat.

En enorm spricka i jordskorpan öppnade sig. Hela havet sögs ned i djävulsgrytan, ned mot den glödande lavan i jordens innandöme. Resultatet blev en helvetisk explosion av vattenånga.

Fanns det förebud om vad som skulle hända? Smärre jordbävningar?

Hann människorna sätta sig i säkerhet? Hade de tid och sinnesnärvaro nog att lämna ön via sina båtar? Kanske.

Man har ännu inte funnit skelett på ön, men kanske kommer man att finna det framdeles. Det är bara några år sedan som forskarna under utgrävningar i Herculaneum i Italien fann resterna av människor vid en hamnpir. De hade sökt skydd i ett fåfängt försök att komma undan lavamassorna och askan från Vesuvius´utbrott år 79.

Under alla förhållanden är man säker på att vulkanutbrottet vid Santorini tog död på en hel civilisation, raderade ut den minoiska kulturen.

Det som hände på Thera var en i det närmaste unik händelse. I modern tid finns bara två vulkanutbrott, som kan liknas vid detta förhistoriska. Det man i första hand brukar jämföra med är det på Krakatoa år 1883. Krakatoa ligger i sundet mellan Java och Sumatra och tillhör det indonesiska vulkanbältet, ett av de mest aktiva i världen.

"Solnedgången gör poeterna arbetslösa", skrev Lawrence Durrell om Thera. Den här vackra vyn över Thera pryder omslaget till hans bok De grekiska öarna.

Edvard Munchs berömda målning Skriet illustrerar i själva verket vulkanutbrottet på Krakatoa år 1883. Det hävdade tidskriften Sky and telescope den 9.12. 2003. Enligt den vetenskapliga tidskriften var Munchs position sådan att han måste ha sett himlen färgas blodröd, precis som den är på hans målning.

En rad utbrott på Krakatoa 1883 fick världsomfattande konsekvenser. Vulkan-utbrottet orsakade en chockvåg på 15 meters höjd, som raderade ut byar och städer på 100 mils avstånd från sitt epicentrum.

Den atmosfäriska chocken vid Krakatoa registrerades i Potsdam i Tyskland, ja, över hela världen, och ljudet hördes på Madagaskar, Sri Lanka och i Australien, områden som låg upp till 5.000 km från utbrottet.

Vulkanutbrottet drev fram flodvågor, s.k. tsunamis, som dränkte 36.000 människor på Javas och Sumatras stränder och vräkte stora fartyg flera kilometer upp på land.

Dessa tsunamis cirklade runt jorden två gånger innan de lugnade ned sig.

Enligt forskarna Galanopoulos och Bacon (Atlantics, 1969) var Santorinis caldera fem mil i diameter och 160 till 220 famnar djup. Det innebar att volymen var fem gånger större än Krakatoas och den termala energin tre gånger så hög i detta under bronsåldern tämligen tättbefolkade område.

Tanken svindlar...

Fransman var först Walter Friedrich, professor i geologi vid Universitet i Aarhus i Danmark, gav för några år sedan ut praktverket Fire in the Sea, The Santorini Volcano: Natural history and the legend of Atlantis. Professor Friedrich, en av världens främsta auktoriteter på området, anser att mycket talar för att redan Platon syftade på Thera/Santorini när han skrev om Atlantis. Professorn fastslår också att Platon flera gånger upprepar att vad han skriver inte är fantasier, utan bygger på verkliga händelser. Den förste som drog paralleller mellan utbrottet på Thera och Platons skriverier var den franske forskaren Louis Figuier (1872). Under 1900-talet har den grekiske arkeologen Spyridon Marinatos gjort omfattande utgrävningar på Kreta (1939) och sett ett samband mellan utbrottet på Santorini och utplånandet av den minoiska kulturen.

1972 publicerade Marinatos en tidningsartikel i vilken han skrev:

Nio år senare skrev han i en ny artikel:

Professor Walter Friedrich fastslår i sin bok, Fire in the Sea:

"Enligt min åsikt kan ingen beskriva Santorinis verkliga historia utan att beakta legenden som återberättar det öde som drabbar en bronsåldersö som plötsligt försvinner i havet."

Den brittiske författaren, diktaren och Greklandskännaren Lawrence Durrell (1912-90), som levde en stor del av sitt liv i Grekland och skrivit en rad böcker om landet och dess övärld, var betagen av Santorinis skönhet. I sin bok De grekiska öarna (1978) skriver han så här om Thera/Santorini:

© Copyright: Tidningen Boken 2004-2005

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN