Hon hette egentligen Alphonsine Plessis och var född 1824 på en liten ort nordväst om Paris. Hon skulle bara bli 23 år, men hon lever vidare än i dag som "kameliadamen" i Dumas d.y.:s roman (senare även skådespel) samt i Verdis opera La Traviata.

Alphonsine hade en svår barndom. Fadern, Marin Plessis, var en elak lantbrukare, som efter att hustrun rymt ifrån honom sålde Alphonsine till zigenare. Hon hamnade snart i Paris, där hon först fick anställning som sömmerska.

Men den vackra Alphonsine drogs snart in i Paris halvvärld; hon blev en demimonde, ett lyxfnask.

Alphonsine tog sig namnet Marie Duplessis och hon blev den mest omsvärmade kvinnan i hela Paris. Hon underhölls av några av de rikaste och främsta männen i det dåtida Paris och hon var kvinnan på allas läppar, föremål för alla drömmar. En känd restauratör möblerade en våning åt henne på rue de l´Arcade, men blev omedelbart slagen ur brädet av den blåblodige hertigen Agénor av Guiche. Så där höll det på. Maries liv blev en häxkittel av fester, en virveldans genom livet som krävde sin tribut i form av en undergrävd hälsa.

Marie Duplessis var känd för sin älskvärdhet och sitt kultiverade uppträdande. Hon skaffade sig också rätt snabbt en ytlig kulturfernissa och var ganska beläst. När Alexandre Dumas d.y. träffade henne hade hon i sitt bibliotek bl.a. verk av Rabelais, Molière, Walter Scott, Dumas d.ä., Hugo, Lamartine och Musset.

Verklighetens "kameliadam" hette Marie Duplessis och var en underskön kurtisan.  Hon blev förebilden till Marguerite Gautier i  Dumas d.y.:s Kameliadamen och Violetta Valéry i Verdis La Traviata.

Hyfsad pianist
Hon var en hyfsad pianist och hon älskade poesi.

1844 var hon den vackraste och mest eleganta kvinnan i Paris. Varför hoppade hon inte av karusellen och gifte sig med någon av beundrarna? Det var frågan som hela Paris ställde sig.

Ingen visste då att hon redan var märkt av den tuberkulos som skulle ta hennes liv vid 23 års ålder. Hon behövde festerna för att döva sin ångest. Dessutom hade hon vant sig vid att spendera 100.000 francs om året.

Alexandre Dumas d.y. såg Marie Duplessis första gången på operan, där hon satt i sin loge tillsammans med sin älskare, den åldrade greve Stackelberg, f.d. rysk ambassadör. Dumas satt i logen intill och han blev bländad av henne, förälskad, besegrad.

Marie lade märke till Dumas och hon blev lika förälskad i den unge stilige författaren, som var årsbarn med henne och en mycket ståtlig karl.

Marie lämnade teatern i sin vagn innan föreställningen var slut. Dumas följde efter henne till våningen på Boulevard de la Madeleine i sällskap med några vänner. De fick några snabba informationer av en grannkvinna och kunde sedan besöka Maries våning, där den gamle greve Stackelberg uppehöll sig.

Marie lyckades snart få iväg greven och sällskapet samlades för en uppsluppen supé.

Men Alexandre Dumas d.y. kände sig sorgsen. Han såg den vackra kvinnan dricka på tok för mycket, prata som en sjåare och skratta hysteriskt åt grova skämt. Efter att ha stjälpt i sig ett otal champagneglas tvingades hon lämna bordet efter en hostattack.

Dumas följde efter henne och fick uppleva hur hon spottade blod.

Verklig kärlek
De blev älskande för ca ett års tid. Och nu var det frågan om verklig kärlek. Alexandre Dumas d.y. var nämligen en fattiglapp i jämförelse med de män som tidigare underhållit Marie Duplessis, som kallades kameliadamen, därför att hon älskade kamelior och alltid hade en bukett i sin våning.

Alexandre Dumas d.y. presenterade Marie för sin far, som har berättat om det första mötet i en loge på teatern Comédie-Française:

Marie Duplessis älskade Alexandre innerligt och gjorde verkligen ett tappert försök att byta livsföring, vilket till viss del lyckades. Dumas själv sa senare om henne:

Men en enda kväll med kameliadamen, teaterbiljetter, kamelior, konfekt och supé var nästan nog för att ruinera honom. Efter ett år hade han skulder på ca 30.000 francs.

Alexandre Dumas d.y. har berättat om hennes sömnlösa nätter:

Han misstänkte, förmodligen med rätta, att hon inte var hundraprocentigt trogen under deras år tillsammans. Kanske var det av hänsyn - hon ville inte att han skulle ruinera sig för hennes skull.

Avskedsbrevet
Den 30 augusti 1845 förstod den skuldtyngde Dumas att förbindelsen måste få ett slut. Hans avskedsbrev finns bevarat och är berömt:

Efter brytningen kastade sig Alexandre Dumas d.y. in i en virvel av nöjen och en desillusionerad jakt på kvinnor. Vid ett tillfälle förföljde han en adelsdam, som var måttligt förtjust i honom, runt halva Europa.

Detta var inget billigt nöje, men han gjorde ändå inte av med lika mycket pengar som under månaderna med Marie. Dessutom hade han ofta sällskap av sin far under dessa resor i Europa och denne, som var mer penningstark, deltog intensivt i kvinnojakten.

Från Madrid skrev Dumas d.y. ett sista brev till Marie, då han hört att hon var svårt sjuk. Återigen ber han om ursäkt för att han tvingats lämna henne.

Marie svarade aldrig på brevet. Hon sörjde över brytningen med Dumas, som förblev hennes stora kärlek. Nu kastade hon sig in i samma desperata strömvirvel av nöjen igen. Hon blev förälskad i Franz Liszt och slog klorna i honom.

Han besvarade hennes känslor och blev helt förtrollad av henne. Han skulle aldrig glömma henne.

När Alexandre Dumas d.y. återkom till Paris var Marie död. De sista månaderna hade hon inte kunnat försörja sig på sin utmärglade kropp. Var fanns de då - alla hennes älskare? Hon tvingades att, ett efter ett, sälja nästan alla sina dyrbara smycken.

Två armband, en korallbrosch, ett ridspö, två små pistoler - det var allt som fanns kvar vid hennes död.

Hon dog den 3 februari 1847 i ett Paris som präglades av karnevalen och vild glädjeyra - precis som i Verdis opera La Traviata.

Sista vilan
Två vänner och en handfull nyfikna följde Maries likvagn den 5 februari. Hon fördes till den sista vilan på Montmartre-kyrkogården, där man än i dag finner hennes grav.

När du än kommer dit ska du finna att det ligger blommor på graven - kamelior.

Möblerna från våningen på Boulevard de la Madeleine 11 såldes på auktion och hela Paris var där. Den engelske författaren Charles Dickens besökte också auktionen, som blev en makaber cause celèbre. Dumas köpte som minne Maries guldkedja.

Auktionen inbringade ett belopp på över 80.000 francs. vilket med god marginal översteg dödsboets skulder.

Året efter Maries död, 1848, skrev Alexandre Dumas d.y. romanen La Dame aux Camélias, som tog parisarna och hela Europa med storm. Han skrev också om romanen till ett skådespel, men det hade inte premiär förrän 1852.

Succén blev om möjligt större när skådespelet uppfördes och parisarna grät över det grymma öde som drabbade romanens Marguerite Gautier och hennes älskare Armand Duval (Dumas själv). Romanen och skådespelet skildrar ganska väl vad som hände i verkligheten.

Bland premiärpubliken befann sig Giuseppe Verdi, som blev helt tagen av kärleksdramat.

Verdi hann knappt tillbaka till Italien förrän han uppmanade librettisten Francesco Piave att skapa en operatext av Kameliadamen. I La Traviata (den vilseförda) har Marie fått namnet Violetta Valéry och Dumas/Duval heter Alfred Germont.

La Traviata hade premiär på Teatro La Fenice i Venedig den 6 mars 1853 - totalt fiasko.

Det vara bara kritikerna som gillade operan, men de skulle till slut få rätt. La Traviata hör i dag till de mest älskade och spelade operorna.

Den stackars kurtisanen Marie Duplessis lever vidare i våra sinnen.

Djupa spår
Kärleksaffären med Marie Duplessis satte djupa spår hos Alexandre Dumas d.y., som aldrig skulle glömma sin första riktigt stora kärlek. Redan vid 23 års ålder var han en desillusionerad man.

Han hade en rad kärlekshistorier och levde länge i ett misslyckat äktenskap med en sjuklig hustru.

På ålderns höst drabbades han återigen av den stora kärleken och efter hustruns död 1895 gifte sig Dumas den 26 juni samma år, nu 71 år gammal, med den unga Henriette Regnier, som han i flera år sällskapat med.

De starka känslorna skakade om den nu åldrade mannen och de fick bara några få lyckliga månader tillsammans.

Alexandre Dumas dog på hösten den 28 november 1895.

Under sin livstid hyllades Dumas d.y. i första hand som dramatiker. I dag har hans pjäser - med undantag för Kameliadamen - förpassats till dammiga arkiv. De flesta anses alltför tidsbundna med sina moraliska pekpinnar. Det är som författaren till Kameliadamen han lever vidare med full styrka.

Den stora, oförlikneliga franska skådespelerskan Sarah Bernhardt (1844-1923)  turnerade över hela världen (bl.a. i Sverige 1902)  i sin glansroll som Kameliadamen.

Bo Axelsson

© Copyright: Tidningen Boken 2003-2004

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN