Det här Internetnumret av Tidningen Boken handlar om ett bortglömt land - Frankrike. För tyvärr översätts det i dag alldeles för lite från detta stora och viktiga litteraturland. Här plockar vi fram några stora franska författare, de flesta från flydda tider.

Och det är nog ganska typiskt att vi har en rad stora franska namn i vårt medvetande, men de flesta är av äldre datum. I dag är det ofta små förlag, som står för värdefull fransk litteratur.

Nyligen plockade jag fram en bok som stått länge och samlat damm i min bokhylla. Varför? Kanske för att den ser så oansenlig ut. Omslaget är rätt kul, men boken ger ett påvert intryck - men vilken litteratur!

Jag talar om den geniale fransmannen Raymond Queneaus roman Pierrot min vän. Queneau tillhör de riktigt stora franska författarna under 1900-talet och han ägnas ett rejält kapitel i det stora verket Histoire de la Littérature Française, XX, 1950-1990. Jag tror inte att så värst många svenskar har hört talas om denne franske Claes Hylinger, för han är något i den stilen. Queneau var nämligen patafysiker och en av de främsta medlemmarna i Patafysiska kollegiet, som grundades till Alfred Jarrys ära. Han var också medlem av den prestigefyllda Goncourt-akademien och tillhörde dessutom en sammanslutning med det lustiga namnet Verkstaden för möjlig litteratur.

Om Queneau varit engelsman, vilket han knappast hade kunnat vara, hade han säkerligen varit en stor och hyllad författare även i lilla Sverige. Men vi har länge varit usla på att introducera de stora franska författarna i Sverige. För få duktiga översättare? Kanske; även om Lars Hagström har gjort en fin prestation när han översatt Pierrot min vän.

Troligen beror det helt enkelt på att den franska kulturvärlden känns lite främmande för engelsktalande svenskar; de må vara läsare eller förläggare.

Typiskt nog är det ett litet förlag, Bakhåll, som dessutom hotas av nedläggning i dag, som stått för kulturgärningen att översätta Queneau. En rad svenska små förlag gör på liknande sätt stora och viktiga insatser. Bakhåll har översatt en rad av Queneaus böcker och man hoppas verkligen att de kan få fortsätta med sin viktiga uppgift.

Pierrot min vän är ett komiskt mästerstycke, som tilldrar sig på ett tivoli i Paris. Huvudpersonen Pierrot är en verklig antihjälte, som ständigt får sparken från tivolit, Uniparken. Det är en händelserik roman, en karusell i bokform med många bottnar, som till slut utvecklas till något av en kriminalhistoria.

Pierrot min vän utgavs redan 1942 i Frankrike och utkom för första gången på svenska 1997 på Bakhåll.

Queneaus största publiksuccé var romanen Zazie dans le métro (1959; Zazie i metron), som handlar om en enkel ung flickas fåfänga försök att bli av med sin mödom. Boken är, som flera andra av Queneaus romaner, skriven huvudsakligen på slang. Zazie dans le métro filmades 1960 av Louis Malle.

Må de små svenska förlagen leva. Ja, må de leva!

Trevlig läsning med TIDNINGEN BOKEN!

chefredaktör

© Copyright: Tidningen Boken 2002-2004

• PRENUMERATIONSERBJUDANDE
• TILLBAKA TILL STARTSIDAN